Stycket

2.Enligt 20 kap. 2 § i utlänningslagen (2005:716) är det straffbelagt att uppehålla sig i Sverige i strid med ett verkställt beslut om utvisning enligt 8 kap. 8 § samma lag. I NJA 2007 s. 400 (I och II) ansågs — med hänvisning till legalitetsprincipens analogiförbud — straffbestämmelsen i 20 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) inte kunna läggas till grund för ansvar i ett fall där ett verkställt beslut om utvisning enligt 4 kap. 7 § i 1989 års utlänningslag förelåg. Vistelsen stod ju inte — vilket fordras enligt ordalydelsen — i strid med ett verkställbart förbud enligt 8 kap. 8 § i 2005 års lag. I det första fallet hade gärningen begåtts under den gamla utlänningslagens giltighetstid. Majoriteten fann att man med hänsyn till lindrigaste lagens princip (se 5 § andra stycket lagen [1964:163] om införande av brottsbalken) skulle tillämpa den nya och (med hänsyn till ovan nämnda tolkning) lindrigare lagstiftningen, medan en minoritet om två justitieråd menade att det även enligt den nya utlänningslagen är straffbelagt att återvända i strid mot ett enligt den lagen meddelat och verkställt beslut om utvisning varför någon annan lag — i den mening som avses i 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken — inte kunde anses gälla.s. 910