Stycket

3.Bakgrunden till problemen är ett oklart och omstritt rättsläge. Från början synes jakt och fiske på många håll bara ha tillkommit samerna (jfr skattefjällsdomen NJA 1981 s. 1, där frågan behandlas särskilt för Jämtlands del). Sådana rättigheter kunde då grundas närmast på urminnes hävd eller kanske ockupation — samerna var ju från början först i vart fall i dessa marker. Genom den första renbeteslagen av 1886 gjordes dessa rättigheter liksom rätten till renbete kollektiva i de lappbyar (motsvarande nuvarande samebyar) som skapades genom lagen; några jakt- och fiskerättigheter för staten diskuterades inte, och inte heller begränsades rättigheterna till vissa kategorier av samer. Däremot miste samerna behörigheten att upplåta rättigheterna, närmast av tekniska skäl — det var svårt för en lappby att fatta beslut om upplåtelse med den lösliga organisation som byarna hade dåförtiden. Denna ordning, som samerna inte utan skäl betecknar som ett statligt förmynderskap över minoriteten, gäller alltjämt enligt 1971 års rennäringslag; länsstyrelsen upplåter rättigheterna, fast inkomna avgifter går till samerna — idag hälften till den berörda samebyn, hälften till samefonden. (Se 32–34 §§.)s. 79