Närliggande

16.I ett annat avgörande, NJA 2007 s. 584, har konventionen tydligen medfört en utvidgning av det allmännas ansvar t.o.m. till tredje man; det gällde här en kränkning av rätten till privatliv och familjeliv enligt art. 8. Sedan misstanke uppkommit om att tre barn hade utsatts för brott (misshandel, sexuellt ofredande) av föräldrarna läkarundersöktes barnen efter beslut av polismyndighet. Förundersökningen lades senare ned. Barnen och deras föräldrar krävde emellertid skadestånd på den grund att beslutet om undersökning var formellt felaktigt: det borde ha fattats av socialnämnden (som dock kontaktats före beslutet). HD ansåg att skadeståndsansvar för kränkning inte kunde grundas på SkL — det förelåg inget brott som innebar någon allvarlig kränkning — men däremot hade det skett en överträdelse av art. 8.1 i Europakonventionen om rätten till respekt för privatliv och familjeliv genom att beslutet hade fattats utan lagstöd. Det framhölls att barnen fått känslor av obehag och oro, och föräldrarna av oro och maktlöshet. Både barnen och föräldrarna fick ideellt skadestånd — 15 000 kr var. Vissa omständigheter, bl.a. att det bara var ett formellt fel, sänkte skadeståndet. Inte desto mindre är det en mycket välvillig dom särskilt beträffande föräldrarna, som ju — trots att de var misstänkta i ärendet — inte direkt berördes av beslutet. Man ser inga spår i domskälen av den tvekan och vånda som annars framträder när HD dömer ut skadestånd till tredje man (jfr avsnitt 2.4 nedan).s. 760