Citat i kontext

Stycket

3.En annan möjlighet att kringgå begränsningarna i rätten till skadestånd kom upp i NJA 2007 s. 747. En dam som begärt försäkringsersättning på grund av en ryggskada utsattes för spaning av försäkringsbolaget, som var misstänksamt mot hennes uppgifter; hon krävde skadestånd för kränkning. Som bekant är möjligheterna till kränkningsersättning enligt SkL begränsade till vissa brott (se 2 kap. 3 §). Talan grundades emellertid i stället på överträdelse av Europakonventionens regel om rätten till privatliv (art. 8) i förening med regeln i art. 13 om rätten till effektivt rättsmedel, varvid hänvisades till vissa fall där staten ålagts skadeståndsansvar på grund av konventionen (se 1.5 nedan). HD fann dock att en enskild inte kunde åläggas ansvar enligt konventionen; skälet var framför allt att ansvaret måste vara förutsebart för den enskilde — beträffande staten framträdde särskilda hänsyn. Domen verkar välbetänkt; en motsatt utgång skulle öppnat för en civilrättslig utveckling som är svår att förutse. Vissa av konventionens regler, t.ex. om egendomsskydd, går ju att åberopa i en mängd olika sammanhang där idag inte skadestånd är möjligt.s. 755