Närliggande

2.Tydligen anses entreprenadavtalet skapa ett särskilt ansvarssystem som binder alla inblandade parter. Undantagen för uppsåt och grov vårdslöshet stämmer också väl med allmänna principer. Mera anmärkningsvärt är att man med detta likställt en särskild säkerhetsförpliktelse — ett ganska oklart begrepp. Att döma av motiveringen har HD byggt på det välkända avgörandet NJA 1986 s. 712, där ett fel i en överlastindikator medförde att en kran rasade och indikatorns tillverkare ansågs ansvarig på utomobligatorisk grund mot kranägaren; HD åberopade i detta fall att det förelåg en särskild säkerhetsförpliktelse på grund av skaderisken. Detta hade emellertid inget att göra med rätten att kräva annan än medkontrahenten på skadestånd enligt SkL — en rätt som HD ansåg närmast självklar — utan säkerhetsförpliktelsen var i stället ett skäl för att svaranden skulle svara också för en självständig medhjälpares vållande utanför kontraktsförhållanden (se referatrubriken). Även om domskälen i 2007 års avgörande på detta vis synes bygga på en felläsning av det tidigare rättsfallet får man i fortsättningen ställa frågan i liknande situationer om möjligen en särskild förpliktelse av det angivna slaget har förekommit; sannolikt behöver den inte grundas på ett uttryckligt åtagande (något som ju inte gällde i NJA 1986 s. 712). — I varje fall lär knappast NJA 2007 s. 758 begränsa möjligheten att föra talan mot tredje man på grund av SkL:s regler i situationer där man inte kan intolka en friskrivning i avtalet. (Jfr NJA 2009 s. 16, refererat nedan i 2.4, där vissa liknande frågor diskuterades.)s. 754