1.Både Regeringsrätten och Högsta domstolen har ansett att det även mot bakgrund av Europadomstolens nya praxis saknas tillräckligt stöd för att systemet med skattetillägg och straff av allmän domstol för samma oriktiga uppgiftslämnande skulle vara oförenligt med Europakonventionen.s. 748
2.Regeringsrätten påpekar i rättsfallet RÅ 2009 ref. 94 att förbudet mot dubbelbestraffning bör tolkas med beaktande av hur konventionsstaternas rättsordningar utformats och att en alltför snäv teknisk tolkning av dubbelbestraffningsförbudet skulle kunna leda till svåröverskådliga konsekvenser för enskilda konventionsstater, utan att för den skull den rådande ordningen med fog kan påstås kränka grundläggande mänskliga rättigheter.s. 749
3.Högsta domstolen kommer till samma slutsats i rättsfallet NJA 2010 s. 168. I det mycket utförliga avgörandet hänvisar Högsta domstolen till att Europadomstolens praxis lämnar visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma "brott" som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen. Som exempel nämns att körkortsåterkallelser och straff har ansetts kunna beslutas av skilda myndigheter vid allvarliga trafikbrott (Malige mot Frankrike, no. 68/1997/852/1059, den 23 december 1998 och R.T. mot Schweiz, no. 31982/96, den 13 maj 2000 samt admissibility-beslutet Nilsson mot Sverige, no. 73661/01, den 13 december 2005). En förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör enligt Högsta domstolen vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis. Det saknas enligt Högsta domstolen sådant stöd för att generellt underkänna det svenska systemet med två förfaranden.s. 749
4.Högsta domstolens avgörande beslutades med röstsiffrorna tre mot två. En av dem som tillhörde majoriteten hade en egen motivering. Två ledamöter — en från majoriteten och en från minoriteten — utvecklade sina meningar i tillägg till avgörandet.s. 749
5.Regeringsrättens och Högsta domstolens avgöranden har kritiserats från många håll och det har förekommit fall där underinstanser med öppna ögon har åsidosatt avgörandena.s. 749
6.I linje med det inledningsvis återgivna citatet från en tidigare artikel har jag personligen i sak stark sympati för den ståndpunkt som Regeringsrätten och Högsta domstolen har kommit till. Det måste dock medges att det inte är säkert att denna godtas av Europadomstolen, dit med all säkerhet flera fall numera har förts. Gentemot Högsta domstolens åberopande av de tidigare körkortsfallen från Europadomstolen synes man kunna invända att det inte alls är givet att Europadomstolen själv med utgångspunkt i sin nya praxis numera skulle godta dessa avgöranden. Vad som emellertid under alla förhållanden gör det svårt att acceptera att den svenska ordningen skulle utgöra ett konventionsbrott är att den är konsekvent, transparent och förutsebar och — även om tillämpningen mycket ofta kan diskuteras — har utformats på sådant sätt att den tillgodoser likheten inför lagen.s. 749