Se t.ex. rättsfallen NJA 1988 s. 376, 1999 s. 385 och NJA 2003 s. 619.
Hänvisas från p. 2 (s. 628)
1.Som nämns ovan betalas det enligt influensregeln ersättning för förekommande företagsskada (dvs. det bortses från företagets sänkande värdeinverkan) enbart om företagsskadan är av någon betydelse och i den mån det är skäligt utifrån en bedömning av om skadan är ”vanlig” i närområdet eller under jämförbara förhållanden i allmänhet (de ovan nämnda orts- och allmänvanlighetsrekvisiten). Dessa kriterier utgör en ersättningsmässig kvalifikationsgräns som måste ”uppnås” för att företagsskadan ska kunna ersättas. Först när skadan är så stor och ovanlig att den inte skäligen bör tålas är kvalifikationsgränsen uppnådd, varpå skadan ersätts. Det kan tänkas att olika fastighetsägare, vars fastigheter tas i anspråk för samma expropriationsföretag, drabbas av företagsskada av olika storlek. Ersättningen bestäms med bortseende från företagsskadan (dvs. ersättning betalas för företagsskadan) enbart beträffande de fastighetsägare för vilka företagsskadan överstiger kvalifikationsgränsen för ersättningsskyldighet.s. 627
2.Mot bakgrund av förarbetsuttalanden slog Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1977 s. 424 fast att influensregeln gav utrymme för en fördelning av förekommande företagsskada mellan den skadelidande fastighetsägaren och den som exproprierar. I de fall som ersättning för företagsskada ska betalas skulle det enligt rättsfallet göras ett avdrag från ersättningen (ett s.k. toleransavdrag). Anledningen var att domstolen ansåg att det vore orimligt om fastighetsägare som drabbas av företagsskada utöver den nivå där rätt till ersättning inträder skulle få ersättning också för den del av minskningen av fastighetens marknadsvärde som föranleds av värdeinverkan under nämnda nivå och som alltså får tålas av andra fastighetsägare utan ersättning. Bedömningen i rättsfallet har bekräftats genom senare rättspraxis. Med några undantag har toleransavdraget från ersättningen för företagsskada ansetts uppgå till fem procent av en fastighets värde i ”oskadat” skick.s. 628
3.Det sålunda praxisskapade toleransavdraget (om än med uppmuntran från förarbetena, se ovan) utgjorde ett undantag från principen att expropriationsersättningen ska motsvara den ianspråktagna fastighetens marknadsvärde. Enligt de lagändringar som nu har trätt i kraft avskaffas emellertid möjligheten att göra något toleransavdrag, varför ersättningen närmas marknadsvärdet. Anledningen till förändringen är att det inte anses finnas tillräckliga skäl för att den som exproprierar ska undgå att betala någon del av en företagsskada som är av sådan storleksordning att den överstiger kvalifikationsgränsen för ersättning. Detta gäller även om andra fastighetsägare, som får utstå värdeminskning av mindre slag, fortfarande lämnas utan ersättning. På så sätt kan lagändringen sägas innebära en positiv särbehandling av de fastighetsägare vars fastigheter drabbas av stora värdesänkningar till följd av det tillämnade expropriationsföretaget. Lagändringen innebär vidare att det skapas en viss ”tröskeleffekt” genom att fortsättningsvis ingen ersättning betalas för företagsskador upp till den ersättningsmässiga kvalifikationsgränsen, medan full ersättning lämnas för företagsskador av omedelbart högre storlek. Med hänsyn till att kvalifikationsgränsen i praxis har bedömts ligga på förhållandevis låga nivåer, anses emellertid inte några omotiverat stora tröskeleffekter uppkomma.s. 628
4.Även möjligheten att göra ett motsvarande toleransavdrag i fråga om ersättning för miljöskada enligt 32 kap. 1 § miljöbalken har avskaffats. Reglerna om miljöskada hör nära samman med reglerna om ersättning för företagsskada vid expropriation. Vidare har nyligen även en annan regel, som innehöll en närbesläktad form av toleransavdrag, upphävts.s. 629