Stycket

21.Försäkringsvillkoren kan ge bolaget rätten att ensidigt bestämma om en viss betydelsefull omständighet är för handen. Det får antas att denna rätt måste utövas sakligt och med den noggrannhet uppgiften kräver. I NJA 1994 s. 712 I–II följde av grupplivförsäkringsvillkoren att förmånstagarförordnande automatiskt skulle anses ha skett till hälften till sambo om inte annat förmånstagarförordnande skett. Frågan som prövades var om det var oskäligt att låta försäkringsbolaget ensidigt få bestämma om de försäkrade var sambo eller inte. Mot bakgrund av att bestämmanderätten förhandlats fram av jämbördiga i parter i syfte att åstadkomma en snabb och billig process, det faktum att det inte var fråga om ersättning skulle utges utan bara vem som hade rätt till ersättning, och möjligheten för försäkringstagaren att genom förklaring sätta in sambon som förmånstagare bedömdes bestämmanderätten inte vara oskälig. I NJA 1994 s. 712 III var det också fråga om en ensidig bestämmanderätt i grupplivförsäkring. Bestämmanderätten avsåg huruvida försäkringstagaren stått till arbetsmarknadens förfogande. Denna bestämmanderätt ansågs oskälig. HD åsidosatte villkoret med stöd av 36 § avtalslagen och fann det visat att den försäkrade hade stått till arbetsmarknadens förfogande. Möjligen påverkades utgången av försäkringsbolagets möjlighet att göra en inbesparing genom sitt beslut, en faktor som inte var för handen i de övriga två målen. 5.4.3 Preskription Försäkringsbolaget har en lagstadgad plikt att erinra försäkringshavaren om att ett anspråk riskerar att preskriberas, 2 kap. 7 § 1 st. 2 p., 7 kap. 4 § och 8 kap. 1 § FAL. Det framgår inte direkt av dessa bestämmelser men denna varningsplikt synes vara begränsad till försäkringsrättslig preskription. Av hänvisningarna i propositionens författningskommentar och kommentarlitteraturen framgår nämligen att den preskriptionsrisk som upplysningsplikten avser är den försäkringsavtalsrättsliga preskriptionen, dvs. den som följer av försäkringsavtalet eller FAL:s preskriptionsbestämmelser, 7 kap. 4 § och 8 kap. 20 §. Denna begränsning torde inte minst vara en följd av att det också för ett försäkringsbolag måste vara vanskligt att ha överblick över den rika flora av preskriptionsregler som gäller för allehanda försäkrade verksamheter.s. 600