Stycket

4.I NJA 2007 s. 287 väckte ett svenskt bolag, som ägde ensamrätten till ett varumärke i flera EU-länder, talan mot ett tyskt bolag under åberopande av att det tyska bolaget begått varumärkesintrång i dessa länder. Käranden menade att svensk domstol i enlighet med Bryssel Iförordningens artikel 5(3) var behörig att pröva talan i dess helhet, men HD slog fast att svensk domsrätt endast förelåg till den del talan hänförde sig till det påstådda intrånget i det svenska varumärket. HD konstaterade att käranden i enlighet med EG-domstolens praxis rörande artikel 5(3) har frihet att väcka utomobligatorisk talan antingen vid orten för den omedelbara skadan eller vid handlingsorten. Den omedelbara skadan vid varumärkesintrång inträffar i skyddslandet, dvs. i det land där varumärke gäller på grund av registrering eller inarbetning. Eftersom det inte påståtts att svaranden företagit sina intrångshandlingar i Sverige betydde det sagda att artikel 5(3) inte grundade svensk domsrätt såvitt gällde intrång i de utländska varumärkena. Käranden gjorde också gällande att svensk domsrätt avseende målet i dess helhet kunde grunda sig, i vart fall analogt, på Bryssel I-förordningens artikel 6(1) om gemensamt forum för flera svarande, men HD ansåg det uteslutet att bestämmelsen analogt skulle kunna grunda svensk domsrätt i ett mål där talan väckts mot endast en svarande. — HD betraktade även i detta fall saken som till den grad klar att den avslog kärandens yrkande om inhämtande av ett förhandsavgörande från EG-domstolen. Avgörandet kommenteras närmare av Maunsbach i Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 2008 s. 79– 83.s. 62