Stycket

4.Enligt 27 kap. 10 § första stycket rättegångsbalken kan beslagtagen egendom lämnas kvar i innehavarens besittning. Enligt stadgandets andra stycke får innehavaren i detta fall — och förutsatt att egendomen inte förseglats — också nyttja egendomen. Stadgandet innebär att beslagtagen egendom väl kan vara i en enskild custors faktiska vård. I enlighet med det ovan sagda har det allmänna i dessa fall det legala custodieansvaret från tidpunkten för beslaget och är gentemot ägaren ansvarigt i samma mån som den faktiska custorn. Väljer ägaren att vända sig mot det allmänna i ett fall där den faktiska custorn givit upphov till skadan, har det allmänna regressrätt mot den faktiska custorn. Det slutliga ansvaret stannar alltså hos den faktiska custorn. 3.2.2 Vårdpliktens innehåll 3.2.2.1 27 kap. 10 § 3 st. rättegångsbalken och dess förarbeten Den mest fullödiga och ändå mycket knapphändiga beskrivningen av vårdpliktens innehåll i rättegångsbalkens egna bestämmelser finns i 27 kap. 10 § 3 st. rättegångsbalken, som lyder: Föremål, som tagits i beslag, skall väl vårdas, och noggrann tillsyn skall hållas däröver, att det icke förbytes eller förändras eller annat missbruk sker därmed. Med andra ord föreligger en skyldighet att bevara egendomen i samma tillstånd som när den togs i beslag. Vidare följer av ordalagen en skyldighet att veta var egendomen finns (”att det icke förbytes”) och att tillse att inte ”missbruk” sker med den. Vad som skall anses vara ”missbruk” går inte att utläsa av lagtexten.s. 326