Jfr NJA 1989 s. 607. Fallet gällde pengar som förkommit i samband med en husrannsakan. Ägaren till pengarna gjorde gällande att staten var ansvarig för de förkomna pengarna. Domstolarna fann att fel eller försummelse inte förekommit från polismyndighetens sida. Pengarna hade inte beslagtagits och statens företrädare hade inte heller på annat sätt gjort anspråk på rätten att få bestämma över hur det skulle förfaras med pengarna. Staten hade således inte fått någon som helst relation till pengarna.
Hänvisas från p. 6 (s. 323)
6.För att det allmänna skall anses utgöra någon custor över huvud taget, måste det ha uppträtt som custor på något sätt, antingen genom ett beslut om omhändertagande eller rent faktiskt genom att det allmänna tagit besittning till godset. Dess företrädare måste alltså åtminstone på något sätt gjort anspråk att få bestämma över egendomen. Endast det faktum att en skada uppstår i sammanhang där det allmänna uppträder räcker inte ensamt för att utlösa ansvar. Det allmänna kan samtidigt inte undgå ansvar som legal custor genom att anlita en faktisk custor. Staten bär alltså ansvaret gentemot ägaren till ett beslagtaget föremål under den tid detta omhänderhas för det allmännas räkning, även om den faktiska vården anförtrotts någon tredje part. Detta innebär att det i vart fall inte är den faktiska custorn ensam som svarar gentemot ägaren för skador som uppkommer under den tid custodian varar. Det lämnar dock i förekommande fall öppet frågan om ansvarfördelningen mellan custorerna.s. 323