Schneider Electric

1.I denna dom fastställer domstolen att gemenskapen, till följd av Europeiska kommissionens rättsstridiga handlande, kan ådra sig utomobligatoriskt ansvar i samband med förfarandet för kontroll av en koncentrations förenlighet med den gemensamma marknaden.s. 287

2.Bakgrunden till tvisten kan sammanfattas enligt följande. Schneider Electric SA (Schneider) och Legrand SA (Legrand) är franska moderbolag i koncerner som är verksamma inom tillverkning och försäljning av varor och system för eldistribution, industriell kontroll och automatisering (Schneider) respektive inom tillverkning och försäljning av elektriska apparater för lågspänningsinstallationer (Legrand). Den 16 februari 2001 anmälde bolagen med stöd av artikel 4.1 i förordning nr 4064/89 ett förslag rörande Schneiders förvärv av kontrollen över hela företaget Legrand genom ett offentligt erbjudande om aktieutbyte.s. 287

3.Den 10 oktober 2003 väckte Schneider en talan mot kommissionen vid tribunalen om ersättning för den skada som bolaget ansåg sig ha lidit, till följd av kommissionens rättsstridiga handlande, i samband med förfarandet för kontroll av koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden.s. 287

4.Schneider yrkade bl.a. att tribunalen skulle fastställa att gemenskapen ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar, ange det förfarande som ska iakttas vid fastställandet av omfattningen av den ersättningsgilla skada som Schneider faktiskt lidit, och förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i målet.s. 288

5.Tribunalen beslutade att begränsa prövningen av målet till att avse principen om gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar och metoderna för att fastställa skadans omfattning.s. 288

6.I den överklagade domen slog tribunalen fast att Europeiska gemenskapen förpliktas att utge skadestånd till Schneider och att det skadestånd som Schneider hade rätt till från och med tidpunkten för uppkomsten av den skada som var förknippad med det faktiska genomförandet av överlåtelsen av Legrand skulle uppräknas fram till dagen för meddelande av den dom i vilken skadeståndsbeloppet fastställs och att dröjsmålsränta därefter skulle utgå till dess full betalning skeddes. 288

7.Inför domstolen yrkade kommissionen att den överklagade domen skulle upphävas och Schneider förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen gjorde gällande att tribunalen gjort sig skyldig till ett flertal felaktigheter, bl.a. genom att slå fast att kommissionen hade gjort sig skyldig till en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel, som har till syfte att ge enskilda rättigheter, och genom att slå fast att det fanns ett direkt orsakssamband mellan kommissionens vållande och den skada som Schneider lidit.s. 288

8.Domstolen konstaterade att ett antal förutsättningar måste vara uppfyllda för att gemenskapen ska ådra sig ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Det avgörande kriteriet för att en överträdelse av gemenskapsrätten ska anses vara tillräckligt klar är att en gemenskapsinstitution uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Redan den omständigheten att gemenskapsrätten har överträtts, kan medföra att det ska anses vara en tillräckligt klar överträdelse, om institutionen endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning.s. 288

9.Domstolen konstaterade att bestämmelsen som kommissionen överträtt i det aktuella fallet, artikel 18.3 i förordning nr 4064/89, är en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Domstolen konstaterade också att bestämmelsen, enligt vilken kommissionen ska fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att yttra sig, endast gav kommissionen ett mycket begränsat eller rentav obefintligt utrymme för skönsmässig bedömning. Domstolen fann dock att tribunalen hade gjort fel när den slog fast att det förelåg ett direkt orsakssamband mellan kommissionens vållande, och den skada som Schneider lidit. Enligt domstolen var den direkta orsaken till den åberopade skadan Schneiders beslut att låta det faktiska genomförandet av överlåtelsen av Legrand ske den 10 december 2002, vilket bolaget inte hade någon skyldighet att göra inom ramen för den försäljningsprocess som hade igångsatts. Den åberopade skadan berodde därmed på Schneiders eget beteende mer än på kommissionens rättsstridiga handlande. Domstolen upphävde därmed delvis tribunalens dom.s. 288

10.Domen är intressant i det att den tillämpar principen om gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar på kommissionens agerande inom ramen för koncentrationsförfaranden. Domstolen fastställer att kommissionen i princip kan bli skadeståndsansvarig för rättstridiga beslut och öppnar således upp för att företag kan kräva skadestånd för olika formella fel inom ramen för koncentrationsärenden. För svensk vidkommande kan nämnas att staten torde kunna hållas skadeståndsskyldigt enlig 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207), om Konkurrensverket vid handläggningen av ett koncentrationsärende vållar skada genom fel eller försummelse. 19. Dom av den 4 juni 2009 i mål C-8/08, T-Mobile Netherlands m.fl. I denna dom preciserar domstolen presumtionsregeln som kommer till uttryck i de tidigare domarna i målen kommissionen mot Anic Partecipazioni och Hüls mot kommissionen. Domstolen klargör regelns tillämplighet i situationer när ett samordnat förfarande bygger på endast ett möte.s. 289

11.Den 13 juni 2001 samlades representanter för operatörer som tillhandahåller mobila telekommunikationstjänster på den nederländska marknaden till ett möte. Vid detta möte diskuterade man bland annat att sänka standardersättningarna till återförsäljare för s.k. postpaidabonnemang från och med den 1 september 2001 eller runt detta datum. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att deltagarna vid detta möte utbytte ett antal konfidentiella uppgifter.s. 289

12.I ett mål rörande de böter som den nederländska konkurrensmyndigheten ålagt dessa företag, på grund av att de ingått ett avtal eller tillämpat ett samordnat förfarande i strid med artikel 81 EG (numera artikel 101 EUF) och artikel 6.1 i den nederländska konkurrenslagen, beslutade College van Beroep voor het bedrijfsleven att inhämta ett förhandsavgörande och ställde bl.a. följande tolkningsfråga: ”Föreligger det vid tillämpningen av uttrycket samordnat förfarande i artikel 81 EG en presumtion om orsakssamband mellan samordningen och beteendet på marknaden, även om samordningen var en engångshändelse och företaget som deltog i denna fortsätter att vara aktivt på marknaden, eller gäller detta bara i de fall då samordningen har ägt rum under en lång period och med regelbundenhet?”s. 289

13.EU-domstolen konstaterade att det av domarna i de ovan nämnda målen kommissionen mot Anic Partecipazioni och Hüls mot kommissionen framgår att domstolen endast har fastställt att presumtionen är tillämplig när det föreligger en samordning och företaget har fortsatt att vara aktivt på marknaden. Tillägget ”[d]etta gäller i än högre grad när överläggningar har skett regelbundet under en lång period” ansåg EU-domstolen inte ge stöd för slutsatsen att presumtionen om orsakssamband endast är tillämplig när företagen träffas regelbundet, utan ska med nödvändighet tolkas så, att denna presumtion är starkare när företagen har samordnat sitt beteende regelbundet under en lång period.s. 290

14.Domstolen ansåg således att det som är mest avgörande inte är antalet möten mellan de berörda företagen. Frågan är huruvida den eller de kontakter som har ägt rum, har gett dem möjlighet att ta hänsyn till de uppgifter som utbytts med konkurrenterna, i syfte att bestämma det egna beteendet på den relevanta marknaden, och medvetet välja ett praktiskt samarbete i stället för att utsätta sig för konkurrensens risker. Om det kan fastställas att företagen har samordnat och fortsatt att vara aktiva på marknaden, är det, enligt domstolen, berättigat att kräva av dem att de bevisar att denna samordning inte har haft något inflytande på deras beteende på nämnda marknad.s. 290

15.Mot denna bakgrund besvarade domstolen frågan enligt följande. I den mån ett företag som har deltagit i en samordning fortsätter att vara aktivt på den relevanta marknaden är presumtionen om orsakssamband mellan företagets samordning och dess beteende på marknaden tillämplig, även om samordningen endast har sin grund i ett enda möte mellan de berörda företagen.s. 290

16.Det principiellt viktiga med domen är att den slår fast att den tidigare antagna presumtionsregeln vad gäller samordnat förfarande även är tillämplig då ett sådant förfarande bygger på endast ett möte. För svenskt vidkommande har Marknadsdomstolen nyligen i Asfaltskartelldomen konstaterat att viss vägledning kan hämtas från EG-rätten även i frågor som beviskrav och bevisbörda. 20. Dom av den 7 juli 2009 i mål C-369/07, kommissionen mot Grekland I denna dom tar EU-domstolen ställning till i vilken omfattning en medlemsstat kan anföra att återbetalning av olagligt statsstöd ägt rum genom kvittning.s. 290

17.Kommissionen träffade i december 2002 beslut om att Grekland hade gett olagligt statligt stöd till flygbolaget Olympic Airways och skulle vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva ett stöd på över 100 miljoner euro. I september 2003 väckte kommissionen talan om fördragsbrottt om verkställighet av beslutet och i maj 2005 slog domstolen fast att Grekland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt beslutet genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet. I oktober 2005 inledde kommissionen det förfarande som föreskrivs i artikel 228 EG (numera artikel 260 EUF) avseende Greklands underlåtenhet att följa den nämnda domen. Under tiden hade Olympiaki Aeroporia Ypiresies överklagat det omtvistade kommissionsbeslutet till tribunalen som vid dom av den 12 september 2007 ogiltigförklarade beslutet vad avser ungefär 30 miljoner euro. Talan ogillades i övrigt.s. 291

18.Inför EU-domstolen gjorde Grekland gällande att samtliga stödbelopp som enligt det omtvistade beslutet skulle återkrävas från Olympic Airways hade kvittats mot statens skulder till nämnda företag. Grekland hänvisade till ett antal skiljedomar enligt vilka Olympic Airways hade tilldömts en rad ersättningar, bl.a. för att ha tvingats lämna Ellinikoflygplatsen i förtid, och för flyttningen till den nya flygplatsen. Kommissionen ifrågasatte giltigheten av det åberopade återkravet och på vilken rättslig grund staten hade skulder till Olympic Airways. Kommissionen anförde bl.a. att Olympic Airways inte skulle ha varit i stånd att återbetala de aktuella beloppen utan att tillföras nytt stöd.s. 291

19.Domstolen konstaterade att kvittning i princip kan utgöra ett lämpligt medel genom vilket statligt stöd kan återkrävas, om detta förfarande för att fullgöra skyldigheter föreskrivs i nationell rätt. Domstolen undersökte sedan den skiljedom enligt vilken den grekiska staten hade dömts att utge ett visst antal ersättningar till Olympic Airways. Domstolen konstaterade att det av nämnda skiljedom framgick att Olympic Airways bl.a. åsamkats ekonomisk skada med anledning av att företaget tvingats lämna Ellinikoflygplatsen i förtid och att företaget därmed hade exigibla fordringar som uppgick till 601 289 003 euro, vilket belopp klart översteg alla de aktuella stödbeloppen.s. 291

20.Domstolen undersökte sedan huruvida den åberopade kvittningen hade genomförts på ett sådant sätt att skyldigheten till återbetalning hade fullgjorts. Domstolen konstaterade på denna punkt att det åligger kommissionen att inom ramen för ett förfarande enligt artikel 228 EG förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna bedöma i vilken utsträckning en medlemsstat har följt en fördragsbrottsdom. Eftersom kommissionen ansågs ha lagt fram tillräcklig bevisning för att fördragsbrottet fortfarande kvarstod, gick bevisbördan över på Grekland att på ett sakligt och detaljerat sätt bemöta de presenterade uppgifterna och de slutsatser som dragits med stöd av dessa samt visa att fördragsbrottet har upphört.s. 291

21.Domstolen erinrade om att den slagit fast att en medlemsstat visserligen får återkräva olagligt stöd på annat sätt än genom betalning i pengar. Medlemsstaten måste emellertid se till att de valda åtgärderna ger tillräckliga möjligheter till insyn. Kommissionen måste kunna försäkra sig om att den snedvridning av konkurrensen, som stödet i fråga gett upphov till, kan undanröjas genom åtgärderna i fråga och att gemenskapsrätten därigenom respekteras fullt ut. Åtgärderna måste leda till samma resultat som en återbetalning genom kapitalöverföring.s. 292

22.Mot bakgrund främst av ett meddelande från det grekiska ekonomi- och finansministeriet av den 31 oktober 2008 ställt till Olympic Airways som bekräftade kvittningen, fann domstolen att Grekland styrkt att vissa delar av det olagliga statsstödet hade betalats. Däremot fann domstolen inte att det framgick med tillräcklig tydlighet av andra handlingar som ingetts av Grekland, bl.a. några fakturor från luftfartsstyrelsen, som hade blivit rättade, samt några förklaringar avseende kvittningarna, på vilket sätt vissa flygplatshyror hade återbetalats. De tabeller som tillhandahållits i detta avseende var för övrigt motsägelsefulla med avseende på de olika fakturornas belopp och de aktuella perioderna.s. 292

23.Mot denna bakgrund fann domstolen att Grekland inte hade styrkt att Olympic Airways har återbetalat mer än en del av det olagliga statstödet.s. 292

24.Frågan var om domstolen, utöver ett löpande vite om 16 000 euro, också skulle ålägga Grekland att betala ett schablonbelopp. Domstolen fann att samtliga rättsliga och faktiska omständigheter kring det fastställda fördragsbrottet tydde på att det krävs en åtgärd med avskräckande effekt, såsom föreläggande av ett schablonbelopp, för att på ett effektivt sätt förhindra att liknande överträdelser av gemenskapsrätten upprepas i framtiden. Domstolen fann sig därför vara behörig att utdöma ett löpande vite och ett schablonbelopp kumulativt. Domstolen ansåg att det mot bakgrund av omständigheterna i målet var skäligt att fastställa det schablonbelopp som Grekland ska betala till 2 miljoner euro.s. 292

25.Domen är intressant bl.a. därför att domstolen accepterar invändningen om kvittning från den grekiska regeringen, trots att denna först avgavs efter en fråga från EU-domstolen i samband med skriftväxlingen i målet inför domstolen. Detta måste anses vara i absolut senaste laget och tycks kunna öppna upp för missbruk av medlemsstaterna. Domen gör det svårare för kommissionen att kontrollera att tillbakabetalning av olagligt statligt stöd skett.s. 292