Det finns i skadeståndslagens 6 kap. 5 § ett antal kategorier av personer som i skadeståndslagens regelverk jämställs med arbetstagare. Således kan enligt denna regel ”den som under utbildning vid skola […] utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare” enligt skadeståndslagen likställas med arbetstagare, på så sätt att 1) skolan betraktas som arbetsgivare och därmed potentiellt ansvarig enligt principalansvarsreglerna och 2) skoleleven själv enbart svarar vid ”synnerliga skäl” jämlikt regeln i skadeståndslagen 4:1. Synnerliga skäl behöver inte nödvändigtvis anses föreligga ens om arbetstagaren agerat brottsligt, å andra sidan så kan synnerliga skäl anses föreligga även om handlingen inte agerat brottsligt. (Praxis är dock mager, men det finns ett antal fall där ”synnerliga skäl” bedömts i samband med en annan av de kategorier som tas upp i skadeståndslagen 6:5, nämligen värnpliktiga, se NJA 1981 s. 302 och NJA 1985 s. 75. Vid påstående om förtalsbrott har en domare ansetts fri från skadeståndsansvar med stöd av 4:1 i NJA 1990 s. 231.) Det innebär med andra ord att enligt det nuvarande regelverket det finns en möjlighet att en skola ansvarar som princip för elevers orsakade skador i vissa fall, till exempelvis vid praktik i vissa fall, och det är vidare så att en elev und er samma förhållanden kan falla under den skyddsregel som finns för arbetstagare i skadeståndslagen.
Hänvisas från p. 2 (s. 201)
Det finns i skadeståndslagens 6 kap. 5 § ett antal kategorier av personer som i skadeståndslagens regelverk jämställs med arbetstagare. Således kan enligt denna regel ”den som under utbildning vid skola […] utför arbete som till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare” enligt skadeståndslagen likställas med arbetstagare, på så sätt att 1) skolan betraktas som arbetsgivare och därmed potentiellt ansvarig enligt principalansvarsreglerna och 2) skoleleven själv enbart svarar vid ”synnerliga skäl” jämlikt regeln i skadeståndslagen 4:1. Synnerliga skäl behöver inte nödvändigtvis anses föreligga ens om arbetstagaren agerat brottsligt, å andra sidan så kan synnerliga skäl anses föreligga även om handlingen inte agerat brottsligt. (Praxis är dock mager, men det finns ett antal fall där ”synnerliga skäl” bedömts i samband med en annan av de kategorier som tas upp i skadeståndslagen 6:5, nämligen värnpliktiga, se NJA 1981 s. 302 och NJA 1985 s. 75. Vid påstående om förtalsbrott har en domare ansetts fri från skadeståndsansvar med stöd av 4:1 i NJA 1990 s. 231.) Det innebär med andra ord att enligt det nuvarande regelverket det finns en möjlighet att en skola ansvarar som princip för elevers orsakade skador i vissa fall, till exempelvis vid praktik i vissa fall, och det är vidare så att en elev und er samma förhållanden kan falla under den skyddsregel som finns för arbetstagare i skadeståndslagen.s. 201