I NJA 1992 s. 728 godtog HD att den som begär skadestånd avvaktar till dess resultatet av avtalsbrottet går att överblicka. Christina Hultmark, Reklamation vid kontraktsbrott, 1996, s. 58 och 71.
Hänvisas från p. 8 (s. 150)
1.4.1 Avtalstypen Reklamationsskyldighetens innehåll är beroende av avtalstypen. När parterna typiskt sett har motstående intressen, är reklamationsplikten mer omfattande än när det är fråga om samarbetsavtal eller avtal som präglas av förtroende.s. 148
2.Relationen till advokater och revisorer präglas av klientens stora förtroende. Ofta lämnar klienten konfidentiell information och litar till advokaten/revisorns tystnadsplikt. Klienten har vänt sig till advokaten/revisorn i förlitan på dennes sakkunskap. Klienten står ofta i en sorts beroendeställning till advokaten/revisorn eftersom klienten är i kunskapsunderläge. Detta gäller oberoende av om klienten är näringsidkare eller privatperson. Det är vanligt att uppdraget till advokaten/revisorn inte är av ad hoc-karaktär utan att parterna har ett långvarigt avtalsförhållande där advokaten/revisorn regelbundet bistår med rådgivning. Då uppkommer lojalitetsband och förstärkt förtroende. Avtalstyper med förstärkt lojalitetsplikt kännetecknas i engelsk rätt av krav på utmost good faith (lat. uberrimae fidei) eller fiduciuary duties.s. 148
3.Relationens karaktär leder till svårigheter för klienten att veta om rådgivningen varit vårdslös. Det är ofta svårt att bedöma vilka krav som kan ställas på en advokat/revisor och det är särskilt svårt för en klient som inte har sakkunskap och som litar på sin advokat/revisor och därför känner motstånd mot att anlita någon annan advokat/revisor som kan informera honom om han har rätt till skadestånd. Ofta fungerar det på så sätt att klienten in i det längsta vill tro att advokaten/revisorn varit professionell. Klienten litar med andra ord på sin rådgivare och är obenägen att ifrågasätta om rådet varit riktigt. Därför kan det ta lång tid innan klienten kommer till insikt om att advokaten/revisorn är skadeståndsskyldig.s. 149
4.Rutinen för en advokat/revisor som befarar att han lämnat ett vårdslöst råd är att han snabbt bör lämna meddelande till sitt ansvarsförsäkringsbolag. Moderna ansvarsförsäkringsvillkor uppställer dock som krav att advokaten/revisorn behöver göra en skadeanmälan först när hans klient har framställt ett anspråk.s. 149
5.Av kommersiella skäl har många advokat- och revisionsbyråer som policy att informera klienter om möjligheten att få ersättning på grund av vårdslös rådgivning redan innan klienten framställt något krav. Det ingår i så fall som en långsiktig strategi i att bygga förtroende och behålla klienten. Professionella klienter inser att det ibland kan gå fel och byter inte advokat/revisor på grund av enstaka misstag om advokaten/revisorn aktivt tillgodoser klientens intressen och ersätter honom för den skada som misstaget kan ha föranlett.s. 149
6.Frågan är om motsvarande beteende kan krävas rättsligt sett. Det kan förefalla kontroversiellt att kräva av en avtalsbrytande part att han aktivt skall underrätta motparten om att avtalsbrott begåtts och om sin egen skadeståndsskyldighet. I vart fall för advokater kan man emellertid möjligen kräva sådan aktivitet med stöd av den underliggande etiska förpliktelsen att alltid i första hand tillgodose sin klients intresse. En sådan aktivitet kan ske i advokatens/revisorns eget intresse. Genom aktiviteten kan advokaten/revisorn begränsa skadeverkningarna av den vårdslösa rådgivningen och därför i förlängningen minska den egna skadeståndsskyldigheten. Det är därför missvisande att tala om en aktivitetsplikt. Frågan är inte vad som kan krävas av advokaten/revisorn. Istället är frågan om den advokat/revisor som väljer att inte väcka den björn som sover (dvs. att inte informera sin klient om hans rätt till skadestånd) kan freda sig med en invändning om att klienten reklamerat för sent.s. 149
7.Vid köp (mellan näringsidkare, konsumentköp, fastighetsköp eller internationella köp) är det för köparen tydligt att det finns risk att säljaren levererar felaktiga varor. Köparen är ofta misstänksam beträffande köpobjektets kvalitet. Detsamma gäller vid entreprenadavtal där beställaren ofta har anledning att misstänka att byggnaden inte utförts i avtalat skick. Konstruktionerna med undersökningsplikt efter avlämnandet och slutbesiktningar tar höjd för att risken är tämligen stor att köpobjektet är behäftat med fel. De förhållandevis stränga reklamationsreglerna vid köp och entreprenad är en konsekvens av den förhållandevis stora risken för fel.s. 150
8.Ytterligare en skillnad mellan advokat- och revisorsrådgivning respektive köp är att när ett problem uppkommer så förstår köparen nästan automatiskt att det kan bli aktuellt med anspråk mot säljaren. Vid rådgivning, däremot, kan det ta lång tid mellan det att ett problem uppstått till dess att klienten kommer till insikt om att rådet varit vårdslöst och att rådgivaren är skadeståndsskyldig. 4.2 Påföljden Reklamationsskyldigheten påverkas av vilken påföljd den part som drabbas av ett avtalsbrott gör gällande. Reklamationsskyldigheten är strängare vid ingripande påföljder med risk för osund spekulation (som hävning och krav på fullgörelse) än när det är fråga om krav på skadestånd. Detta utvisar sig både med avseende på starttidpunkten för reklamationsfristen och med avseende på reklamationsfristens längd.s. 150
9.Vid rådgivning är det vanligtvis endast skadestånd och prisavdrag som kommer ifråga som påföljder. Det är alltså i praktiken fråga om påföljder som inte är ingripande och om påföljder som inte möjliggör spekulation på motpartens risk. Därför saknas anledning att uppställa sträng reklamationsplikt. 4.3 Partsställningen Den omständigheten att den avtalsbrytande parten har överlägsen ställning i form av kunskap och ekonomisk styrka, leder till att reklamationsplikten är lindrigare än om det varit fråga om jämbördiga parter.s. 150
10.Oavsett om klienten är privatperson eller näringsidkare har advokaten/revisorn en överlägsen ställning i rådgivningsrelationen. I synnerhet är advokaten i överlägsen ställning eftersom han har goda möjligheter att avgöra om det föreligger vårdslös rådgivning och om den föranleder skadeståndsskyldighet. För att en klient skall kunna göra motsvarande bedömning krävs normalt sett att klienten anlitar en annan advokat.s. 151
11.Även revisorer är i en överlägsen position på grund av sin erfarenhet. Revisorer vet att deras rådgivning kan vara vårdslös och att klienter då har rätt till skadestånd. Visserligen kan revisorer ha svårt att överblicka exakt under vilka förutsättningar det föreligger ansvar och ansvarets omfattning, men revisorn har bättre förutsättningar än klienten att ana när det föreligger risk för omfattande ansvar.s. 151
12.Oavsett om klienten är näringsidkare eller privatperson står klienten kunskapsmässigt i underlägsen ställning i förhållande till advokaten/revisorn och förtjänar därför rättsordningens skydd på ett sätt som motsvarar det allmänna skydd som konsumenter åtnjuter i relation till näringsidkare. 4.4 Den avtalsbrytande partens kunskap När den part som begått ett avtalsbrott är medveten om sitt avtalsbrott och är införstådd med konsekvenserna för den drabbade parten, är reklamationsskyldigheten lindrigare än när den avtalsbrytande parten saknat kännedom om avtalsbrottet.s. 151
13.Advokater och revisorer som lämnat vårdslösa råd får ofta kännedom om att klienten drabbats av problem, t.ex. i form av skatt, tvister vid företagsöverlåtelser, preskriberade anspråk, avvisade överklaganden och ogiltighet på grund av förbisedda formkrav. I sådana fall är det inte angeläget att advokaten/revisorn får en formell reklamation från klienten, eftersom advokaten/revisorn då själv har anledning att på eget initiativ överväga riskerna för att klienten kommer att kräva ersättning på grund av vårdslös rådgivning.s. 151