Citat i kontext

6 · Promemoriorna som rättskälla

Fotnot 35

NJA 1986 s. 655.

Hänvisas från p. 2 (s. 114)

1.Som framhölls inledningsvis råder det delade meningar om promemoriornas värde som rättskälla. När avsnitt i dem tas in mer eller mindre ordagrant i en följande proposition, har uttalandena upphöjts till rang och värdighet av viktigt förarbete. Men frågan är vilken självständig betydelse promemoriorna tillmäts i praktiken. Här har det särskilt intresse i vilken utsträckning man hänvisar till dem i olika prejudikat.s. 114

2.HD har i sina avgöranden sedan 1970 hänvisat till en Ds-promemoria i 33 fall; i ytterligare 4 fall åberopas en sådan promemoria bara av en skiljaktig ledamot; i ett fall förekommer fristående hänvisningar till två Ds-promemorior i referatet.s. 114

3.Det vanligaste är att promemorian åberopas jämte en proposition som stöd för ett uttalande om en lagregels syfte; det har skett i en rad referat (NJA 1985 s.676, NJA 1986 s. 187, NJA 1987 s.586, NJA 1988 s.357, NJA 1988 s. 475, NJA 1990 s.434, NJA 1995 s. 563, NJA 1995 s.635, NJA 2008 s. 120). Det förekommer också att en Ds ensam åberopas för att ange syftet (NJA 2001 s. 913).s. 114

4.I en del fall av större intresse i detta sammanhang har man hänvisat till en promemoria som stöd för att gällande rätt har viss innebörd. Ibland anförs propositionen samtidigt (NJA 1986 s.539, NJA 2006 s.592, NJA 2007 s.451), och då är väl dess uttalanden viktigast; men det händer också att promemorian ensam anses ge besked i en fråga av betydelse för avgörandet. Detta har förekommit i NJA 1981 s.452 (Ds Ju 1978:5, om användning av sluten ungdomsvård), NJA 1982 s. 778 (Ds K 1980:14, om felparkering på tomtmark), NJA 1994 s.760 (Ds 1990:91, om värdering av konvertibla skuldebrev), NJA 1995 s.478 (Ds 1994:7, om tillämpning av samäganderättslagen på bostadsrätt), NJA 1998 s. 552 (åter Ds 1994:7. om tillämpning av samäganderättslagen i vissa fall), NJA 2007 s. 131 (Ds 2004:47, om undantag från lönegaranti), och NJA 2007 s.584 (Ds 2007:10, om innebörd av kränkning). Ibland har då promemorian inte lett till lagstiftning i det aktuella avseendet, men den har ändå ansetts ha intresse i sammanhanget. Det har också förekommit att en skiljaktig (eller två skiljaktiga) på samma sätt hänvisat till promemorian; se NJA 1984 s. 76 (Ds Ju 1973:14, om tagande i förvar), NJA 1993 s. 292 (Ds Ju 1972:4, om omfattningen av svensk jurisdiktion), NJA 2007 s.862 (åter Ds 2007:10, om tillämpning av skadeståndslagen vid brott mot Europakonventionen), och NJA 2008 s.740 (Ds 2005:34, om klander av bodelning).s. 114

5.I andra HD-domar åberopas promemorian på ett mindre påfallande sätt i en utförlig redogörelse för vad som förekommit under förarbetena till den aktuella regeln (NJA 1985 s. 608, NJA 1988 s.118, NJA 1998 s. 462, NJA 2001 s. 913, NJA 2006 s. 103). I NJA 1984 s.76 anser majoriteten att man inte bör tolka det aktuella lagrummet i enlighet med ett uttalande i promemorian. I några fall nämns förslag i en promemoria närmast som en detalj i den allmänna bakgrunden till nuvarande rättsläge utan att det tillmätts någon särskild betydelse (NJA 1991 s. 512 I och II, NJA 1996 s. 639, NJA 2001 s. 3, NJA 2002 s. 213). En promemoria kan också innehålla faktiska förhållanden som domstolen hänvisar till; detta är fallet i NJA 1983 s. 3 (om felkällor vid sjömätning), NJA 1983 s. 754 (narkotikamissbrukets omfattning), NJA 1985 s.164 och NJA 1985 s.726 (brottsstatistik).s. 115

6.Vad angår Regeringsrättens refererade avgöranden (notisfallen har inte undersökts), har en rad hänvisningar till departementspromemorior anträffats med början år 1994. Ds-promemorior har åberopats i domskälen i nio referat, vartill kommer ett fall från kammarrätt vars dom fastställts av RegR. Oftast har promemorian åberopats separat, utan att man samtidigt hänvisat till någon proposition. Det gäller RÅ 1994 ref. 39 (Ds 1991:84, om beaktande av allmänna intressen vid överklagande av detaljplanebeslut), RÅ 1995 ref. 95 (Ds Fi 1985:13, om beräkning av värdet av kost tillhandahållen av arbetsgivare), RÅ 2001 ref. 50 (Ds 1989:30, om anställningsförhållandet vid uthyrning av arbetskraft), RÅ 2002 ref.12 (Ds 2000:17, om beslutskompetens beträffande lägenhets adress), och RÅ 2007 ref. 36 (Ds 2000:53, om dröjsmål med stöd åt funktionshindrade). I RÅ 1999 ref. 71 har promemorian (Ds B 1778:2, om beskattning av skogsmark) nämnts i domstolens inledande redogörelse för gällande rätt. I RÅ 1999 ref. 76 (Barsebäcksmålet) har angetts flera promemorior som behandlat frågan om kärnkraftens utnyttjande. RÅ 2001 ref. 18 och RÅ 2005 ref. 67 nämner en promemoria tillsammans med den proposition den legat till grund för. I RÅ 1995 ref. 16 åberopas en promemoria (Ds Jo 1974:11, om begreppet slutskrotning av bilar) av två skiljaktiga ledamöter och i RÅ 2002 ref. 103 en annan promemoria (Ds Ju 1977:11; förarbete till sekretesslagen) av en skiljaktig.s. 115

7.Till detta kommer en lång rad referat där en eller flera promemorior nämns i en avslutande litteraturhänvisning; tydligen har de beaktats, men det är oklart i vad mån de haft betydelse för utgången. Detta har sedan 1993 skett i 35 referat. Oftast har de då nämnts tillsammans med någon proposition. — Sådana litteraturhänvisningar efter referatet är sällsynta i NJA; hade de förekommit skulle troligen Dspromemorior ha nämnts i ytterligare fall, fast kanske inte så många.s. 116

8.Det kan nämnas att Arbetsdomstolen under tiden fr.o.m. år 1995 åberopat departementspromemorior i åtta olika domar; i två andra fall har en promemoria åberopats i en skiljaktig mening.s. 116

9.I vad mån promemoriorna åberopats i andra domstolar är svårare att få överblick över. Det kan dock nämnas att i refererade hovrättsdomar fr.o.m. år 1994 de nämnts i 8 fall (samt i en skiljaktighet).s. 116

10.Hänvisningar till promemorior är alltså förhållandevis vanliga. Det är inte särskilt anmärkningsvärt att en noggrann ledamot eller föredragande i förslag till domskäl nämner dem bland förarbeten till en lag tillsammans med den proposition där lagen föreslagits. Större intresse har som sagt de fall där de åberopas som enda stöd för ett uttalande om rättsläget; i varje fall detta kan innebära en viss värdering av deras kvalitet. Som framgår förekommer detta inte så sällan.s. 116