Stycket

32.I NJA 1993 s. 331 hade en kommun ansökt om att utföra ett visst vattenföretag. Högsta domstolen fann att kommunens talan fick anses stödja sig på dåvarande vattenlagens motsvarighet till LVV 2 kap. 5 § (se nedan). HD konstaterade vidare att kommunen valt att inte begära någon särskild tvångsrätt, utan avsåg att träffa frivilliga avtal. Domstolen anförde: ”Ingenting hindrar att företagaren i ett fall som det förevarande, i likhet med Norsjö kommun, avstår från att söka utverka särskild tvångsrätt enligt 8 kap. VL och i stället söker träffa frivilliga uppgörelser med sakägarna. Med hänsyn till att rådigheten över vattnet är en processförutsättning som domstolen självmant skall beakta måste emellertid dessa uppgörelser i så fall vara träffade redan i samband med ansökningen om tillstånd till företaget.” HD undanröjde underinstansernas domar och återförvisade målet till vattendomstolen för ny behandling.s. 935