Se 4 §. Såvitt gäller sanktioner som inte faller inom EG:s kompetens utgör regeringsformens (RF) bestämmelser om delegation den yttersta ramen för regeringens förordningar. Enligt RF 8:7 får regeringen ”meddela föreskrifter om förbud i förhållande till en blockerad stat i fråga om 1. utlänningars vistelse här i landet, 2. in- eller utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar, 3. tillverkning, 4. kommunikationer, 5. kreditgivning, 6. näringsverksamhet, 7. trafik, eller 8. undervisning och utbildning.” I NJA 2005 s. 33, ansåg Högsta domstolen att ett blankettstraffstadgan på miljöområdet stred mot delegationsreglerna i RF 8.
Hänvisas från p. 2 (s. 65)
2.De kriminaliserade gärningarna finns definierade i förordning 881/2002. Emedan EG:s straffrättsliga kompetens är föremål för mycket diskussion, har i dessa frågor kommissionen inte ansett att det finns kompetens för EG att genom förordningar kriminalisera brott mot sanktioner. I stället krävs det, i enlighet med EG:s lojalitetsplikt, att medlemsländerna ser till att det finns ”effektiva, avskräckande och proportionella” straffrättsliga påföljder. För Sveriges del finns dessa i lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. Denna blankettstrafflag stadgar att brott mot EG-förordningar kan medföra fängelse i högst fyra år.s. 65