NJA 1994 s. 614, NJA 1995 s. 119, NJA 1995 s. 448; även NJA 1990 s. 186.
Hänvisas från p. 4 (s. 616)
4.HD gör vidare en jämförelse med tidigare bedömningar av smittrisker vid hiv när denna fördes in i smittskyddslagen och med tidigare prejudicerande HD-fall som behandlat överförande av hiv genom samlag. Man finner att genom bromsmedicinerna har nya möjligheter öppnats för att hiv-infektion inte ska leda till döden genom en utveckling till aids, att infektionen nu får hållas för livslång men inte dödlig och att bromsmediciner påtagligt minskar risken för smittöverföring. Denna utveckling, konstaterar HD, har emellertid inte från statsmakternas sida varken i den gällande (SFS 1988:1472) eller den nya smittskyddslagen (SFS 2004:168) ansetts ge anledning till förändring i den rättsliga statusen för hiv-infektion. Infektionen är klassificerad på samma sätt och fortsatt underkastad den särskilda reglering som tillkommer allmänfarliga sjukdomar enligt SmL. Ingen ändring gäller heller för förhållningsregler. Sammantaget kan inte HD se någon förändrad syn på samlag som riskfaktor. HD kommer fram till att trots den information som finns beträffande bromsmediciner och den påtagligt minskade risk för smittoöverföring som följde av sådan medicinering, föreligger inte tillräckliga skäl att göra annan bedömning än vad som tidigare gjorts i rättspraxis, dvs. att samlag i strid med förhållningsregeln om användande av kondom är att anse som ett oacceptabelt risktagande.s. 616