Se också RÅ 2005 ref 30.
Hänvisas från p. 6 (s. 590)
1.Med denna dom bekräftar EG-domstolen sin rättspraxis enligt vilken medlemsstaterna måste erkänna varandras olika traditioner för godkännande av efternamn.s. 589
2.Målet handlade om 10-åriga Leonhard Matthias Grunkin-Paul som föddes i Danmark som barn till två tyska medborgare. Barnet, som också var tysk medborgare, var sedan födseln bosatt i Danmark. I enlighet med dansk lag fick han efternamnet Grunkin-Paul, vilket även skrevs in i hans danska födelseattest.s. 589
3.Den tyska folkbokföringsmyndigheten kunde emellertid inte erkänna detta efternamn. Enligt tysk rätt skall en persons efternamn nämligen bestämmas enligt lagen i den stat där personen är medborgare, och tysk rätt tillåter inte att ett barn bär ett dubbelt efternamn sammansatt av faderns respektive moderns efternamn (d.v.s. ”Grunkin-Paul” i det aktuella målet). Den nationella domstolen beslutade inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen i frågan huruvida det är förenligt med gemenskapsrätten att en unionsmedborgare tvingas bära olika efternamn i olika medlemsstater.s. 590
4.EG-domstolen fann att den omständigheten att en person i den medlemsstat där personen är medborgare tvingas bära ett annat namn än det som denne redan tilldelats, och som registrerats i den medlemsstat där vederbörande är född och bosatt, kan hindra utövandet av rätten enligt artikel 18 EG att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Domstolen ansåg att en situation med olika efternamn kunde ge upphov till avsevärda problem både yrkesmässigt och privat. Domstolen nämnde bl.a. att den berörde, varje gång han skall legitimera sig i Danmark, riskerar att behöva skingra tvivel avseende sin identitet. Personen i fråga kan se sig tvingad att undanröja de misstankar om att han lämnar falska uppgifter som kan uppstå till följd av att det namn som han alltid använt i sitt dagliga liv, och som återfinns såväl i de danska myndigheternas register som i alla offentliga handlingar i Danmark, inte är detsamma som det som anges i hans tyska pass.s. 590
5.Domstolen fann att ett sådant hinder för den fria rörligheten endast kunde vara motiverat om det grundar sig på sakliga övervägande och är proportionerligt i förhållande till det legitima mål som eftersträvas. Inga av de skäl som den tyska regeringen anförde ansågs emellertid uppfylla dessa krav. EG-domstolen godkände således inte den tyska regeringens argument att fastställande av efternamn enligt medborgarskap är det enda anknytningsmomentet som gör det möjligt att bestämma en persons namn på ett säkert och fortlöpande sätt. Vidare underkändes motiveringen att säkerställa att syskon har samma namn och att medlemmarna i en familj i vidsträckt mening vidmakthåller förbindelserna med varandra. Ej heller kunde domstolen godkänna argumentet att den tyska lagstiftningen av praktiska skäl inte medger tilldelning av sammansatta efternamn i syfte att begränsa längden på namn. EG-domstolen angav bl.a. att tysk rätt inte helt och hållet utesluter möjligheten att barn av tysk nationalitet tilldelas sammansatta efternamn.s. 590
6.Mot bakgrund av domen kan även vissa bestämmelser i den svenska namnlagstiftningen komma att ifrågasättas, eftersom denna också ställer vissa särskilda krav för att sammansatta efternamn skall kunna godkännas.s. 590