Bestämmelserna i 27 kap RB om beslag m.m. räcker långt, liksom den möjlighet till analys av allmänna och öppna källor, inklusive Internet, som också polisen bör ha.
Hänvisas från p. 9 (s. 514)
9.För det andra bör polisen (eller annan företrädare för det allmänna) inte medges att på ett integritetskränkande sätt ( dvs. på annat sätt än när den enskilde har samtyckt) inhämta uppgifter enbart för att de ”kan vara bra att ha”; tvångsmedel (öppna eller dolda) måste i syfte att användas vid brottsbekämpning inriktas på fall där åtminstone någon grad av konkret misstanke föreligger och förstås vara möjliga att få domstolsprövade. Här erbjuder onekligen behovet av terroristbekämpning efter attentaten i New York, Madrid och London särskilda utmaningar. Och det är klart att Europa här mest traskat patrull efter USA för att höja den rättsliga beredskapen i syfte att freda medborgarna mot nya risker och hot. Men det får inte tas till intäkt för att tumma på vissa grundläggande principer. Också frågan om signalspaning, vars syfte inte är brottsbekämpning utan militär underrättelseinhämtning, skall ses i detta ljus. Information som finns hos tredje man, dvs. annan än den misstänkte, bör kunna göras straffprocessuellt åtkomlig, under förutsättning att grundläggande och sedvanliga krav om bl.a. konkret brottsmisstanke föreligger; att söka information i exempelvis förefintliga DNA-register eller andra databaser bör alltså i princip vara tillåtet för polisen. Frågan om möjligheten att inrätta riksomfattande DNA-register enbart i allmänt brottsbekämpande syfte (eller tvinga teleoperatörer att utan samtycke från kunden lagra information för samma ändamål) bör däremot alltså besvaras nekande.s. 514