Är den svenska regleringen förenlig med Europakonventionen?

1.Europadomstolens tolkning av artikel 8 innebär att den enskilde har rätt till skydd mot både obefogad smygfotografering och användning av bilder som härrör från sådan fotografering. Den svenska lagstiftningen innefattar som framgått inte något straffrättsligt skydd för själva fotograferingen, inte ens i fall där förfarandet framstår som djupt integritetskränkande. Om smygtagna bilder däremot sprids kan detta i vissa fall bedömas som förtal. Det förutsätter emellertid att den uppgift som förmedlas genom bilderna kan anses vara nedsättande för den fotograferade. Som framgått ovan är det dock långt ifrån alla privata bilder, inte ens mycket intima sådana, som kan anses vara nedsättande i förtalsbestämmelsens bemärkelse. Inte heller ger skadeståndslagen någon sätt till kränkningsersättning såvida inte den kränkande handlingen utgör ett brott. Slutsatsen att den svenska lagstiftningen inte uppfyller Europakonventionens krav ligger därför nära till hands och det är lätt att instämma i Högsta domstolens uttalande i den ovan redovisade domen att ”det kan starkt ifrågasättas om det är förenligt med Europakonventionen att förfarande av det aktuella slaget lämnas helt osanktionerade”.s. 461

2.Högsta domstolen har i flera avgöranden slagit fast att uttalanden om lagreglers innebörd som har gjorts i lagförarbeten eller i rättspraxis måste kunna frångås när detta krävs enligt den konventionstolkning som kommit till uttryck i Europadomstolens praxis. När det gäller straffstadganden är dock möjligheten till en fördragskonform tolkning begränsad med hänsyn till bl.a. artikel 7 i Europakonventionen som anger att ingen får fällas till ansvar för en gärning utan stöd i vid gärningen gällande klar och tydlig lag.s. 462

3.Konventionsstaternas rättssystem ska, utöver ett materiellt skydd för rättigheterna, också tillhandahålla effektiva rättsmedel. De inhemska systemen ska alltså ge möjlighet till gottgörelse i de fall en kränkning av en rättighet har skett. Som framgått ger den svenska lagstiftningen endast begränsade möjligheter till gottgörelse genom ideellt skadestånd vid kränkningar. På senare tid har svenska domstolar haft att ta ställning till frågan om ideellt skadestånd kan dömas ut med Europakonventionen som grund om någon rättighet enligt konventionen har kränkts. Högsta domstolen har i ett antal rättsfall slagit fast att skadestånd i vissa fall kan dömas ut utan direkt lagstöd om en enskild framför rimliga påståenden om konventionsbrott. Principen gäller alla fall av konventionskränkningar där Sverige har en förpliktelse att gottgöra överträdelser genom en rätt till skadestånd och där denna rätt inte kan uppfyllas genom en tillämpning av nationell rätt ens efter en fördragskonform tolkning. I sådana fall kan förpliktelsen alltså numera uppfyllas genom att skadestånd döms ut utan särskilt lagstöd. Dessa av Högsta domstolen utvecklade tillämpningsprinciper gäller dock inte när kränkningen har uppstått i förhållandet mellan enskilda .s. 462

4.Om en enskild kränker en annan enskilds rätt enligt konventionen och förfarandet inte är straffbart är det således tydligt att Sverige riskerar att inte uppfylla sina förpliktelser enligt Europakonventionen. Sveriges bristande uppfyllelse av konventionen i fråga om integritetsskyddet vid smygfotografering kan komma att ställas på sin spets eftersom Europadomstolen nyligen har begärt att den svenska regeringen ska gå i svaromål i ett fall som anhängiggjorts till domstolen. Talan gäller det ovan nämnda fallet där en man riggade upp en dold kamera för att smygfilma sin 14-åriga styvdotter när hon duschade. De frågor som Europadomstolen nu ställer till regeringen är 1) om det fanns en brist när det gällde att ge den sökande tillräckligt skydd med tanke på att styvpappan inte fälldes för de påstådda gärningarna, 2) om den sökande har haft möjlighet att föra talan om skadestånd i ett civilrättsligt förfarande och 3) om den sökande har haft tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i konventionen när det gäller skydd av sitt privatliv.s. 463