35 kap. 4 § RB, vartill 1938 års betänkande av Processlagberedningen (PLB) s. 381 f. — Frågan förtjänar en närmare analys. T.ex. kunde man tänka sig att passiviteten rör en åberopsbörda av faktiska omständigheter i stället för att relatera bevisbördan, som ju åvilar åklagaren. Påstår tilltalad t.ex. grund för ansvarsfrihet så bör omständigheter som utgör en sådan grund åberopas av denne, som ju åtminstone i normalfallet rimligen måste antas ha bättre kunskap om dessa än motparten. Visserligen skall rätten beakta grunder för ansvarsfrihet ex officio, men om det inte framgår av parternas talan att sådana omständigheter kan finnas är det mycket svårt att frågan uppmärksammas. Åklagaren kan sedan försöka vederlägga påståendet. Beviskravet är då att invändningen skall framstå som obefogad, se NJA 1990 s. 210. Det förutsätter emellertid att invändningen är så pass preciserad att det är möjligt att pröva den, både som en grund för ansvarsfrihet i och för sig och att den förelåg/inte förelåg, se NJA 1980 s. 359 I (s. 373) och RH 2007:76.
Hänvisas från p. 1 (s. 353)
35 kap. 4 § RB, vartill 1938 års betänkande av Processlagberedningen (PLB) s. 381 f. — Frågan förtjänar en närmare analys. T.ex. kunde man tänka sig att passiviteten rör en åberopsbörda av faktiska omständigheter i stället för att relatera bevisbördan, som ju åvilar åklagaren. Påstår tilltalad t.ex. grund för ansvarsfrihet så bör omständigheter som utgör en sådan grund åberopas av denne, som ju åtminstone i normalfallet rimligen måste antas ha bättre kunskap om dessa än motparten. Visserligen skall rätten beakta grunder för ansvarsfrihet ex officio, men om det inte framgår av parternas talan att sådana omständigheter kan finnas är det mycket svårt att frågan uppmärksammas. Åklagaren kan sedan försöka vederlägga påståendet. Beviskravet är då att invändningen skall framstå som obefogad, se NJA 1990 s. 210. Det förutsätter emellertid att invändningen är så pass preciserad att det är möjligt att pröva den, både som en grund för ansvarsfrihet i och för sig och att den förelåg/inte förelåg, se NJA 1980 s. 359 I (s. 373) och RH 2007:76.s. 353