Närliggande

3.Det är ännu för tidigt att bedöma vilken effekt avskaffandet av uppenbarhetskravet kan komma att få i praxis, men det är väl troligt att det liksom flera andra faktorer under det senaste decenniet — varav Europarättens stärkta ställning naturligtvis är viktigast — kan bidra till en något ökad praxis på området. Av vad som nämndes vid presentationen av betänkandet i riksdagen den 17 december i fjol framgår också att utredningens ledamöter i princip tycks välkomna möjligheten till rättslig prövning inte minst av förmenta rättighetskränkningar vid svenska domstolar, i ett läge då de båda europeiska domstolarna i Luxemburg och Strasbourg inte visar någon mot det svenska uppenbarhetskravet svarande återhållsamhet. Detta torde också, ehuru detta är mindre klart uttalat eller antytt i betänkandet, innebära en viss nedgradering av äldre grundlagsmotiv enligt vilka riksdagens uppfattning om en lags grundlagsenlighet närmast är sakrosankta. Samtidigt framstår dock några rättsliga frågor som alltjämt olösta i sammanhanget; detta gäller t.ex. möjligheterna för domstolar att vägra tillämpa en av Lagrådet godkänd lag och Europakonventionens status i den svenska normhierarkin. Frågan om denna står över vanliga svenska lagar eller inte påverkar onekligen de praktiska möjligheterna till normprövning väsentligt, men har ännu inte fått sin definitiva, av grundlagstiftaren välsignade lösning. GLU föredrar här, synbarligen i den politiska enighetens namn, ett bibehållande av nuvarande ordning, samtidigt som praxis och doktrin ovanligt enstämmigt pekar mot att denna hållning är mer eller mindre förlegad. En tredje oklarhet gäller om all normprövning i framtiden bör ske under iakttagande av kriterierna i RF 11:14, eller om utflykter av HD och andra domstolar i nya marker liknande de som företagits i NJA 2005 s. 33 eller 2005 s. 809 bör vara tillåtna; GLU tycks hursomhelst inte ha funnit de senare domarna anmärkningsvärda.s. 316