Prop. 1972:5, s. 159 och s. 512 f, NJA 1982 s. 307och NJA 2002 s. 94.
Hänvisas från p. 2 (s. 1063)
1.Den kan inledningsvis konstateras att den svenska skadeståndsrättens generella utformning inte lägger hinder i vägen för en anpassning av synen på rätten till skadestånd vid kränkningar av rättigheterna i regeringsformen — tvärtom. Vid den svenska skadeståndslagens tillkomst angavs i förarbetena att lagstiftningen inte skulle utformas så att den försvårar en kontinuerlig anpassning av rättstillståndet till den framtida utvecklingen. Det angavs vidare att det för framtiden lämnades åt domstolarna att fylla ut ofullständigheterna i lagstiftningen.s. 1063
2.Det är också en etablerad princip i svensk skadeståndsrätt att rätt till skadestånd föreligger när en skada har drabbat ett intresse som skyddas av den lagfästa eller oskrivna handlingsnorm vars åsidosättande utgör grunden för skadeståndsansvaret. Ett viktigt ingångsvärde vid bedömningen av om skadeståndsskyldighet för staten kan uppstå vid kränkningar av fri- och rättigheterna i 2 kap. regeringsformen blir således om dessa fri- och rättigheter avser att skydda enskilda medborgare.s. 1063
3.Det kan naturligtvis anföras att 2 kap. regeringsformen ursprungligen inte är skrivet som rättsnormer för domstolarna att tillämpa i praktiken på samma sätt som Europakonventionen.s. 1063
4.Men det kan konstateras att någon restriktion av detta slag inte följer av bestämmelserna i sig. Hur förhåller det sig då med vad som uttalats i förarbetena till bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen? Bilden är inte entydig — eller snarare, den har förändrats över tid. Tidiga betänkanden rörande införandet av mänskliga rättigheter i svensk grundlag kom under andra världskriget och intog inställningen att regler om mänskliga rättigheter främst ska fungera som riktlinjer för de normgivande organen. Samma grundtanke framträder i förarbetena till den nu gällande regeringsformen från 1974.s. 1063
5.Men i den proposition som föregick inkorporeringen av Europakonventionen uttalades att det fri- och rättighetsskydd som grundlagen och konventionen ger är kumulativt och att medborgaren ”således kan åberopa den regel som i varje given situation ger honom det starkaste skyddet”. Denna formulering ger således vid handen att frioch rättigheterna i regeringsformen inte bara ska vara en styrsignal till riksdag och regering utan även kunna åberopas i praktiken av medborgarna.s. 1064
6.Individperspektivet i regeringsformens fri- och rättighetskapitel har också bekräftats i en statlig utredning om skyddet för den personliga integriteten från 2008. Förhållandet mellan målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF och fri- och rättigheterna i 2 kap. RF beskrivs så att det förstnämnda ger den enskilde ett skydd med hjälp av det allmänna, medan rättigheterna i 2 kap. RF garanterar den enskilde ett skydd mot det allmänna.s. 1064