NJA 2003 s. 217, NJA 2005 s. 462, NJA 2007s. 295 och NJA 2007 s. 584.
Hänvisas från p. 2 (s. 1062)
1.Högsta domstolen har uttalat att svensk rätt traditionellt intagit en restriktiv attityd till möjligheten att utdöma ett rent ideellt skadestånd på grund av gärningar som innefattat en kränkning av någon annans rättigheter. Högsta domstolen har påpekat att ”det har brukat anses” att detta fordrar särskilt lagstöd men har samtidigt konstaterat att denna princip inte i sig återgår på någon uttrycklig lagregel.s. 1062
2.Men denna traditionella syn har inte längre samma bärkraft. Beträffande kränkningar av rättigheterna i Europakonventionen har enskilda numera rätt till skadestånd även utan specifikt lagstöd, om inte gottgörelse kan lämnas på annat sätt — till exempel genom strafflindring inom ramen för ett straffrättsligt förfarande. Denna princip, som bygger på att svenska domstolar ska döma ut skadestånd på samma sätt som Europadomstolen, har etablerats genom flera domar från Högsta domstolen.s. 1062
3.I SvJT 2008 s. 229 tecknar Martin Mörk och Magnus Hermansson en intressant bakgrundsbild till denna utveckling.s. 1062
4.I botten ligger den så kallade Francovich-doktrinen, enligt vilken skadeståndsskyldighet kan uppstå för staten vid överträdelser av gemenskapsrätten under förutsättning att i) staten har överträtt en gemenskapsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda, ii) överträdelsen är tillräckligt klar (allvarlig) och iii) att det finns ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.s. 1062
5.Mörk och Hermansson argumenterar välunderbyggt för att rättsskyddshänsyn liknande dem som förekommer inom gemenskapsrätten har varit av avgörande betydelse för Högsta domstolens skadeståndsutveckling rörande Europakonventionen.s. 1063
6.Mot denna bakgrund diskuterar författarna också i vad mån liknande hänsyn möjliggör en rättsutveckling som innebär att enskilda kan få ersättning med stöd direkt av 2 kap. 18 § andra stycket regeringsformen.s. 1063
7.En mer övergripande fråga är om det måste finnas en rätt till skadestånd vid kränkningar av rättigheterna i regeringsformen som generellt motsvarar den principiella rätt till skadestånd för enskilda på nationell nivå som numera finns vid kränkningar av rättigheter som följer av EG-rätten, EES-rätten och Europakonventionen.s. 1063