MD 2001:4; Domstolen satte ned vitet till 50 miljoner kronor och SAS ålades att från och med den 27 oktober 2001 ”...inte tillämpa EuroBonusprogrammet eller medverka i liknande program så att poäng eller motsvarande för uttag av bonuserbjudanden kan intjänas på inrikes flygresor mellan orter där SAS eller med SAS samarbetande flygföretag, som är anslutet till programmet, möter konkurrens genom befintlig eller nytillkommen reguljär flygtransport av passagerare”.
Hänvisas från p. 1 (s. 1038)
1.Konkurrensverket beslutade i november 1999 att ålägga SAS att inte tillämpa lojalitetsprogrammet EuroBonus på svenskt inrikesflyg vid vite om 100 miljoner kronor. Efter att SAS överklagat beslutet, vilket grundades på KL:s bestämmelser om förbud mot missbruk av dominerande ställning, blev utgången liknande i Marknadsdomstolen.s. 1038
2.Drygt åtta år hade således förflutit sedan Konkurrensverkets beslut och omkring sju år sedan Marknadsdomstolens dom när SAS i maj 2008 inkom till Konkurrensverket med en begäran om omprövning av åläggandet. I sin begäran argumenterade SAS bland annat för att marknaden undergått stora förändringar sedan slutet av 1990-talet, att tillämpningen av EuroBonus på inrikes flygresor vid tiden för begäran inte utgjorde ett missbruk av dominerande ställning samt att den marknadsavgränsning som tillämpats av Konkurrensverket och sedermera Marknadsdomstolen var felaktig. SAS begärde mot denna bakgrund att Konkurrensverkets åläggande skulle upphävas med omedelbar verkan.s. 1039
3.I januari 2009 beslutade Konkurrensverket att avskriva ärendet från vidare handläggning med hänvisning till att en omprövning i enlighet med SAS begäran inte var möjlig. Konkurrensverket angav i skälen för beslutet att det enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer förvisso alltid föreligger en möjlighet, om än ingen formell skyldighet, för beslutsfattande myndigheter att ompröva betungande beslut. Med hänvisning till EG-rätten fann Konkurrensverket emellertid att en sådan möjlighet inte förelåg i den aktuella situationen. Eftersom SAS tillämpning av EuroBonus-programmet bedömdes kunna påverka handeln mellan EU:s medlemsstater med följd att EG:s konkurrensregler också tillämpades ansåg Konkurrensverket att dess behörighet var begränsad till de åtgärder som anges i artikel 5 i rådets förordning 1/2003; det vill säga till åtgärder mot ”konkreta överträdelser”. Konkurrensverket uttalade att rätten för företag att erhålla förhandsbesked avskaffades genom ikraftträdandet av nämnda förordning och efterföljande ändringar i KL varför Konkurrensverket inte längre har möjlighet att pröva hypotetiska eller framtida förfaranden. En omprövning av åläggandet var därmed inte möjligt utan skulle, enligt Konkurrensverket, ha kunnat likställas med ett sådant förhandsbesked som nationella konkurrensmyndigheter inte får ge enligt EGrätten.s. 1039
4.Samtidigt som Konkurrensverket i sitt beslut anger att SAS begäran inte kan prövas så uttalar verket emellertid att åläggandet saknar aktualitet. Åläggandet avser enligt Konkurrensverket endast ”...den överträdelse som ägde rum vid åläggandets utfärdande och omfattar enligt Konkurrensverkets bedömning inte ett eventuellt återinförande av EuroBonus på linjer där SAS möter konkurrens”. Konkurrensverket fäster här vikt vid att SAS efter Marknadsdomstolens avgörande har upphört att tillämpa EuroBonus på de i åläggandet angivna flyglinjerna och att det sedan 2001 således inte finns något pågående missbruk. Av Konkurrensverkets beslut framgår slutligen att verket ”...vid ett eventuellt återinförande [kan] komma att pröva om förfarandet utgör ett missbruk av dominerande ställning.”s. 1039
5.Mot denna bakgrund beslutade SAS att återinföra EuroBonus på svenskt inrikesflyg från och med den 1 februari i år. Ett par dagar efter återinförandet inkom en konkurrent till SAS med en skrivelse till Konkurrensverket vari begärdes att verket återigen vid vite skulle förbjuda SAS att tillämpa EuroBonus på den svenska inrikesmarknaden. Konkurrensverket fann emellertid mot bakgrund av den utveckling som skett på den svenska inrikesmarknaden att EuroBonus vid tiden för beslutet inte torde leda till konkurrensbegränsande utestängningseffekter. Konkurrensverket ansåg därför inte att det fanns skäl att utreda ärendet utan avskrev det från vidare handläggning.s. 1040