RÅ 2005 ref. 66.
Hänvisas från p. 6 (s. 1015)
6.Idag synes det således som om möjligheten att öppet diskutera om en viss förälder är direkt olämplig att umgås med sitt barn är något större än tidigare och att problemet erkänns. Detta har bl.a. kommit till uttryck genom ett genombrott för att tillmäta ett barns vilja, att inte ha någon vidare kontakt med en förälder, avgörande betydelse. I ett rättsfall från RegR 2005 följdes på detta sätt ett 12-årigt barns vilja, placerad i familjehem, att inte fortsättningsvis ha något umgänge med sin mor. Regeringsrätten betonade dock vikten av ett fortsatt arbete med målet att relationen mellan barnet och dennes moder skulle förbättras, så att förbudet mot umgänge inte skulle behöva bestå längre än nödvändigt. Vid en närmare studie av sagda rättsfall, synes dock ett problem vara de stora krav som ställs på barnets viljeyttring för att nå den utgång som där blev fallet. Det går inte att bortse från ett barns känsla av lojalitet mot en förälder och inte heller från olika barns olika förmåga och styrka att uttrycka sin vilja.s. 1015