Stycket

2.Grunden för prisnedsättningen — eller om man så vill för den skärpta ansvarsgrunden — torde främst stå att finna i den naturrättsligt färgade föreställningen, att parternas prestationer är beroende av varandra och att det finns en balans mellan dem. Är den ena partens prestation behäftad med fel, kan avtalsbalansen återställas genom att även den andra prestationen sätts ned i motsvarande mån, den s.k. ekvivalensprincipen. Ekvivalensprincipen kan därmed ses som ett utslag av en underliggande princip om korrektiv rättvisa. Högsta domstolen har i NJA 1997 s. 290, där köpare av fukt- och mögelskadat småhus fått prisnedsättning, trots att de åtgärder som vidtagits till skydd mot fukt var fackmannamässiga och i överensstämmelse med vid tiden för husens byggande gällande byggnormer, gjort följande uttalande. ”Den som yrkesmässigt bygger hus får normalt anses handla med tillbörlig aktsamhet om han följer de allmänna normer för byggande som gäller och även i övrigt utför arbetet på ett fackmannamässigt sätt. Emellertid är rätten till nedsättning av köpeskillingen enligt 4 kap 19 § JB inte att förstå som en sanktion för vårdslöst handlande från säljarens sida utan som en gottgörelse till köparen, när fastigheten visat sig inte vara av den kvalitet som denne haft anledning att förvänta sig. För bedömningen av om en sådan brist förelegat kan även senare tillkomna omständigheter vara av betydelse.” Prisavdraget är alltså, till skillnad från skadestånd grundat på oaktsamhet, inte att förstå som en sanktion för vårdslöst handlande. Det har istället, enligt Högsta domstolen, till funktion att återställa balansen mellan parternas prestationer.s. 884