NJA 1984 s. 290.
Hänvisas från p. 6 (s. 855)
1.Inledning Det finns fyra rekvisit som skall vara uppfyllda för att ett europeiskt småmålsförfarande skall kunna komma ifråga: domstolen skall ha jurisdiktion, målet skall vara av gränsöverskridande karaktär, målet måste röra vissa rättsliga frågor samt värdet av fordran får inte överstiga ett visst belopp. Om domstolen saknar jurisdiktion skall den förstås inte ta upp målet. Om det brister i något av de övriga rekvisiten blir följden att domstolen handlägger målet enligt sina nationella regler. I detta avsnitt utreds innebörden av dessa rekvisit. Jurisdiktion Småmålsförordningen saknar domsrättsregler varför frågan om svensk domstols jurisdiktion regleras i Bryssel I-förordningen som omfattar de situationer i vilka småmålsförordningen är tillämplig. Av Bryssel I-förordningen följer att svensk domstol i huvudsak har domsrätt i ett småmålsförfarande om svaranden har sin hemvist i Sverige, om talan gäller försäljning av varor som skulle levereras till Sverige, om talan gäller tjänst som skulle utföras i Sverige, om talan avser skadestånd för skada som uppstått i Sverige eller om talan gäller avtal mellan konsument i Sverige och en näringsidkare. Om svensk domstol har jurisdiktion över huvudkäromålet har den också jurisdiktion över eventuellt genkäromål. Gränsöverskridande karaktär Av förordningen följer att ett europeiskt småmålsförfarande endast kan komma ifråga i mål av ”gränsöverskridande karaktär” med vilket avses att minst en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än domstolsstaten. Frågan om en part har sin hemvist i viss medlemsstat skall vad avser fysiska personer göras enligt domstolslandets lag eller om frågan är om part har hemvist i annan medlemsstat än domstolslandet enligt lagen i den medlemsstaten. Juridiska personer har sin hemvist där de har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet. Den i denna bemärkelse utländska parten kan antingen vara käranden eller svaranden, eller för den skull båda, och det är inte något krav att någon av parterna är konsument.s. 852
2.Kommissionen föreslog att småmålsförordningen skulle vara tilllämplig även i rent interna situationer, dvs. i mål utan anknytning till annan medlemsstat än domstolsstaten. Kommissionen tog fasta på att EG-fördraget ger EU möjlighet att anta regler om det är nödvändigt för en väl fungerande inre marknad och att det för detta ändamål kan vara nödvändigt att anta regler som skall tillämpas i alla processer inför nationell domstol oavsett om det finns anknytning till annan medlemsstat. Vad gäller småmålsförfarandet mer specifikt menade kommissionen bl.a. att skillnader i medlemsstaternas processrätt kan snedvrida konkurrensen mellan aktörer i olika medlemsstater och att ”rättslig prövning på lika villkor . . . med nödvändighet” motiveras av intresset av en väl fungerande inre marknad. ECOSOC delade denna uppfattning.s. 853
3.Rådet och Europaparlamentet var dock av uppfattningen att renodlat inhemska mål inte bör omfattas av småmålsförordningens tillämpning. Bidragande till detta torde ha varit att rådets juridiska avdelning i ett yttrande konstaterade att fördragsartiklarnas krav på gränsöverskridande följder och att åtgärden är nödvändig för den inre marknadens funktion skall uppfattas som två separata krav och att EU således saknade makt att anta förordningen med den av kommissionen förslagna lydelsen.s. 853
4.Avslutningsvis bör i detta sammanhang uppmärksammas Danmark som med hänvisning till sin framförhandlade rätt att stå utanför samarbetet på FSR-området valt att inte omfattas av småmålsförordningens tillämpning. I förordningen har detta kommit till uttryck genom att begreppet ”medlemsstat” som det används i förordningen inte omfattar Danmark. Detta innebär bl.a. att en kärande från annan medlemsstat inte kan åberopa småmålsförordningen inför dansk domstol. Målets karaktär De typer av mål i vilka ett europeiskt småmålsförfarande kan komma ifråga är mer begränsade än vad som gäller enligt de befintliga reglerna som kan tillämpas i alla dispositiva tvistemål. Med några undantag är småmålsförordningen tillämplig i samma typer av mål som Bryssel I-förordningen och EG-domstolens tolkning av den senare torde vara av stor betydelse vid tillämpningen av småmålsförordningen. Det har sedan länge framgått att de begrepp som avgränsar förordningarnas tillämpning inte skall tolkas enligt nationell tradition utan mot bakgrund av förordningarnas syfte och sådana allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaterna.s. 854
5.Ett första rekvisit för småmålsförordningens tillämpning är att målet är av privaträttslig karaktär, ett begrepp som i detta sammanhang har en speciell EG-rättslig innebörd. I detta sammanhang saknar det betydelse om målet handläggs av allmän domstol eller av förvaltningsdomstol och på samma sätt förhåller det sig med hur man i nationell rätt särskiljer det privaträttsliga från t.ex. det förvaltningsrättsliga. Det centrala i bedömningen är det rättsliga förhållandet mellan parterna och om fordran härrör från offentlig maktutövning. T.ex. konstaterade EG-domstolen i Rüffer att den som bärgar vrak anses enligt medlemsstaternas gemensamma tradition hänge sig åt offentlig maktutövning och att en tvist kring ersättning för bärgningen därför inte omfattas av de EG-rättsliga reglerna. I linje med detta uttalade domstolen i Sonntag att en skadeståndstalan mot en lärare, som under en skolresa brustit i sitt ansvar och därmed vållat en elev skada, omfattas av de EG-rättsliga reglerna eftersom läraren i situationen inte utövat någon makt utöver den som kan finnas mellan två personer. I sammanhanget var det betydelselöst att läraren var statsanställd, att ersättning enligt nationell förvaltningsrätt utgick från en socialförsäkring och hur situationen klassificerades enligt nationell rätt.s. 854
6.Förutom kravet att målet skall vara av privaträttslig karaktär undantas några områden som inte kan bli föremål för ett europeiskt småmålsförfarande. De flesta av dessa återfinns i Brysselkonventionen och Bryssel I-förordningen och kan presumeras ha samma betydelse som där. Till dessa hör mål avseende fysiska personers rättsliga status eller rättskapacitet, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente, konkurs, ackord och liknande förfaranden, social trygghet samt skiljeförfaranden. Vid bedömningen om ett visst mål tillhör denna krets bör betydelse inte fästas vid förfarandets form utan i vad det rättsliga anspråket har sin upprinnelse. T.ex. har EG-domstolen konstaterat att talan om tillgång till ett dokument faller utanför Brysselkonventionens tillämpningsområde i en situation där dokumentet kunde användas som bevisning i ett mål kring makas egendom. Förutom de tillämpningsinskränkningar som också återfinns i Brysselkonventionen och Bryssel I-förordningen undantas dessutom från småmålsförordningens tillämpning frågor om makars underhållsskyldighet, statens ansvar vid myndighetsutövning, arbetsrätt, nyttjanderätt till fast egendom om det inte gäller penningfordringar och kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet. Fordrans värde Ett europeiskt småmålsförfarande kan inledas gällande fordran vars värde inte överstiger 2 000 EUR. Liksom beloppskravet i de befintliga reglerna om småmål är detta värde inte konstant i svenska kronor och måste beaktas vid tidpunkten då talan väcks. Härvid bör uppmärksammas att bedömningen av småmålsförordningens beloppsgräns skall ske utan att beakta ränta medan upplupen ränta skall beaktas vad avser ett svensk småmålsförfarande. I skrivande stund ligger småmålsförordningens beloppsgräns på 19 200 kr och de befintliga reglernas beloppsgräns på 20 500 kr. Det finns således ett spann, även om det just nu är mycket litet, där ett svenskt småmålsförfarande kan inledas men inte ett europeiskt småmålsförfarande.s. 855
7.En fråga som diskuterades under lagstiftningsarbetet var betydelsen av eventuell motfordran. Enligt den slutgiltiga förordningen skall en nationell domstol handlägga ett mål som ett europeiskt småmålsförfarande om värdet av motfordran inte överstiger 2 000 EUR och i annat fall handlägga målet enligt de nationella processreglerna. Kommissionen föreslog att den nationella domstolen i dessa situationer skulle ha ett visst utrymme för att bedöma enligt vilket förfarande målet fortsättningsvis skulle handläggas men rådet och Europaparlamentet valde en annan lösning. Att de nationella domstolarna saknar bedömningsutrymme innebär att svaranden kan komplicera och fördyra för käranden genom att ställa motyrkanden som överstiger beloppsgränsen och därigenom förhindra handläggning enligt småmålsförordningen.s. 856
8.Såväl de svenska som de europeiska reglerna innehåller beloppsgränser av det slag som främst tar sikte på fullgörelsetalan avseende pengar. Vad gäller den svenska regeln finns det exempel där reglerna tillämpats på såväl fastställelsetalan som på fullgörelsetalan avseende annat än pengar, men som nämnts saknar svensk praxis betydelse vid tolkning av småmålsförordningen. Placeringen i förordningen skulle kunna vara tydligare men det följer av småmålsförordningen och bilagan att käromålet inte behöver röra en ren penningfordran. Av småmålsförordningen förefaller det som att domstolen inte skall bedöma om annan fordran än penningfordran överstiger beloppsgränsen. För sådan fordran stadgas att käranden skall ange i ansökan fordrans uppskatta värde och endast om svaranden påstår att det verkliga värdet är högre skall domstolen ta ställning till frågan.s. 856