1.Varje rättsfall från HD har självfallet sin grund i vissa faktiska förhållanden. Dessa utgör grunden för de resonemang som HD sedan för i domskälen. Inte sällan får emellertid de faktiska förhållandena avsevärt mindre betydelse än de överväganden kring rättens innehåll som HD redovisar. Så är också förhållandet när det gäller Skärtorsdagsdomen. Det finns likväl anledning att något kortfattat redovisa vad saken rörde.s. 763
2.Två ynglingar, C och F, hade under huvudsakligen en period om tio månader, när de var 20–21 år gamla, begått ett mycket stort antal stöldbrott, närmare bestämt 35 stycken. Dock ska sägas att C var ensam gärningsman i tre av fallen. Dessa hade emellertid inte ett sådant straffvärde att de i någon märkbar grad kan ha påverkat den samlade brottslighetens straffvärde. Straffvärdemässigt var det alltså inte någon egentlig skillnad mellan C:s och F:s brottslighet.s. 764
3.Det allvarligaste brottet var ett bostadsinbrott vid vilket C och F hade stulit ett kulgevär, ett hagelgevär och ammunition. Detta begicks när C och F hade fyllt 21 år. Även vid det brott som får betraktas som det näst allvarligaste, ett inbrott i en musikförenings lokaler, hade C och F passerat 21-årsgränsen. En stor mängd av gärningarna avsåg inbrott i bilar varvid bilstereoapparater och liknande utrustning stals. En annan typ av brott som C och F hade gjort sig skyldiga till åtskilliga gånger var stöld av hjulen på parkerade bilar.s. 764
4.Av intresse i saken var att sedan C och F hade blivit misstänkta för bostadsinbrottet vid vilket vapen och ammunition stals och inbrottet hos musikföreningen, vilka brott inledningsvis förnekades av C och F, började de berätta om den övriga kriminaliteten. De var i detta läge mycket samarbetsvilliga. Den övriga brottsligheten hade de sannolikt bara i mycket begränsad utsträckning kunnat dömas för utan dessa självangivelser. En annan omständighet av betydelse var att C och F på olika sätt försökte göra rätt för sig genom att lämna tillbaka stöldgods och betala ersättning till de drabbade. C bad målsägandena om ursäkt och tog ett lån av sin farfar för att kunna betala. F betalade i sin tur fortlöpande till C.s. 764
5.Beträffande annan brottslighet som de tilltalade hade gjort sig skyldiga till än den som avsågs med HD:s dom anges i tingsrättens dom att C hade fått en åtalsunderlåtelse för ett stöldbrott som han begick efter den i målet aktuella brottsligheten medan F dels hade fått ett strafföreläggande på villkorlig dom och böter avseende bedrägeri som var begånget tidigare, dels hade meddelats åtalsunderlåtelse på motsvarande sätt som C. För F:s del innebär detta att den aktuella brottsligheten begicks under prövotiden på grund av den villkorliga domen.s. 764
6.Både C och F samtyckte till samhällstjänst och bedömdes som lämpliga för sådan tjänst.s. 764
7.Vid tingsrätten dömdes C till fängelse ett år två månader medan påföljden för F blev fängelse ett år. Den villkorliga domen fick stå kvar. Någon närmare motivering till skillnaden i strafflängd gav inte tingsrätten. I hovrätten yrkade C och F strafflindring medan åklagaren bestred ändring. Hovrätten fastställde tingsrättens påföljdsbestämning.s. 764