NJA 2005 s. 33 på s. 42.
Hänvisas från p. 1 (s. 647)
1.Kort sammanfattat handlar fallet om hur 38 § första stycket 5 skogsvårdslagen, ett blankettstraffstadgande med fängelse i straffskalan, skulle förstås, när den aktuella gärningen stred mot en myndighetsföreskrift som enligt 8 kap. 7 § andra stycket och 11 § regeringsformen inte kan sanktioneras med fängelsestraff. Frågan aktualiserades av att den tilltalade skulle dömas att betala avgift till brottsofferfonden om fängelse skulle anses finnas i straffskalan. Huruvida grundlagens bestämmelser hindrade förekomsten av fängelsestraff i straffskalan i dessa fall hade dittills varit omstritt, men Högsta domstolen menade att ”rättighetsskyddet bör tillämpas på ett för den enskilde generöst sätt”, varför avsaknaden av uttryckligt grundlagsstöd gjorde att myndighetsföreskriften inte kunde vara sanktionerad med fängelse. Slutsatsen var alltså med Högsta domstolens ord: ”Med hänsyn till det anförda får det anses att RF inte tillåter att förvaltningsmyndigheter och kommuner fyller ut blankettstraffstadganden med fängelse i straffskalan på ett sådant sätt att den gärning som härigenom straffbeläggs anges helt eller i det väsentliga i deras föreskrifter.” Högsta domstolen framhöll sedan att lagen inte var helt oförenlig med grundlagen, eftersom fängelse kunde föreskrivas för brott mot innehållet i förordningar och böter kunde föreskrivas för brott mot myndighetsföreskrifter. Högsta domstolen jämförde fallet med situationen då förenligheten av svenska lagbestämmelser med EKMR och EG-rätten aktualiseras. Slutsatsen var att det var fråga om en partiell icke-tillämpning av lagen, vilket var en parallell till grundlagskonform lagtolkning och låg utanför lagprövningen enligt 11 kap. 14 § regeringsformen.s. 647