Se NJA 1996 s. 564, där Högsta domstolen säger att presumtionsansvaret utgör en fördelning av bevisbördan och således är ointressant när händelseförloppet som lett till skada kunnat klarläggas. Av detta torde följa att presumtionsansvaret endast gäller risken för huruvida händelseförloppet kunnat klarläggas: kan händelseförloppet inte klarläggas, utgår domstolen vid sin bedömning ifrån att svaranden handlat på något sätt som måste klassificeras som culpa. Kan händelseförloppet klarläggas, tar en vanlig culpabedömning vid. Någon skillnad i materiellt hänseende föreligger således inte. Den praktiska skillnaden — att man lägger bördan för en fullständig bevisföring på svaranden — leder dock i sig till att svaranden går miste om sin fördel att anses vara en skötsam avtalsmotpart. Svaranden kommer därför i flera fall än när en rättvänd bevisbörda tillämpas finnas vara ansvarig för skadan. Den praktiska effekten av ett presumtionsansvar är således en skärpning av ansvaret, men denna skärpning ligger helt och hållet på det processue lla planet. Jfr dock Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål [nedan Heuman, Beviskrav], Norstedts juridik, Stockholm 2005, s. 315 ff., som tycks anse att presumtionsansvaret också utgör en materiell skärpning av ansvaret.
Hänvisas från p. 3 (s. 60)
Se NJA 1996 s. 564, där Högsta domstolen säger att presumtionsansvaret utgör en fördelning av bevisbördan och således är ointressant när händelseförloppet som lett till skada kunnat klarläggas. Av detta torde följa att presumtionsansvaret endast gäller risken för huruvida händelseförloppet kunnat klarläggas: kan händelseförloppet inte klarläggas, utgår domstolen vid sin bedömning ifrån att svaranden handlat på något sätt som måste klassificeras som culpa. Kan händelseförloppet klarläggas, tar en vanlig culpabedömning vid. Någon skillnad i materiellt hänseende föreligger således inte. Den praktiska skillnaden — att man lägger bördan för en fullständig bevisföring på svaranden — leder dock i sig till att svaranden går miste om sin fördel att anses vara en skötsam avtalsmotpart. Svaranden kommer därför i flera fall än när en rättvänd bevisbörda tillämpas finnas vara ansvarig för skadan. Den praktiska effekten av ett presumtionsansvar är således en skärpning av ansvaret, men denna skärpning ligger helt och hållet på det processue lla planet. Jfr dock Lars Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål [nedan Heuman, Beviskrav], Norstedts juridik, Stockholm 2005, s. 315 ff., som tycks anse att presumtionsansvaret också utgör en materiell skärpning av ansvaret.s. 60