1.Risken för att skadeståndsskyldigheten skall svämma över alla gränser vid chockskada, det s.k. flodvågsargumentet — kan reduceras genom att man begränsar den ersättningsberättigade kretsen personer. I 5 kap. 2 § 1 st. 3 p skadeståndslagen har detta skett genom kravet att endast den är berättigad till ersättning, som stod den avlidne ”särskilt nära”.s. 542
2.Närståendebegreppet har till följd av utvecklingen i rättspraxis och uttalanden i förarbetena till 2002 års lagändring fått en något komplicerad struktur. Det används dels för att avgränsa en viss personkrets, dels för att hos en viss personkrets — som inte nödvändigtvis måste vara densamma (men troligen är det) — presumera personskada till följd av initialskadan. Presumtionsregeln hör närmast till frågan om orsakssamband mellan initialskada och följdskada liksom frågan om beviskrav beträffande orsakssambandet och skadan och behandlas nedan. Här diskuteras endast vilka personer som skall anses som närstående i det första avseendet.s. 543
3.I propositionen till 2002 års lagändring sägs att med särskilt närstående avses i första hand make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar. Det framhålls också att det i första hand är medlemmar i samma etablerade hushållsgemenskap som den initialskadade som omfattas. Med hänvisning till praxis före 2002 års lagändring sägs vidare att även andra personer någon gång kan anses ersättningsberättigade. I NJA 2000 s. 521 ansågs sex vuxna syskon till en mördad ha rätt till ersättning, trots att de inte bodde tillsammans med den dödade. Högsta domstolen hänvisade till att speciella förhållanden förelåg och tillerkände syskonen ersättning. Beträffande vad som ansågs utgöra speciella förhållanden uttalade Högsta domstolen: ”[Den mördade] var vid sin död 30 år och bodde sedan några år i egen lägenhet. Syskonen var 36–53 år och hade alla utom [ett syskon] egna familjer. Vissa av syskonen hade aldrig bott tillsammans med [den mördade]. Alla bodde emellertid på samma ort eller i en ort alldeles intill. De arbetade alla i samma taxiföretag, som hade startats av deras föräldrar, vilka fortfarande bodde i anslutning till rörelsens lokaler. Syskonen träffades dagligen i samband med sina arbeten. [Den mördade] var där — såvitt framgår av förhör med syskonen — en central person, eftersom han var den datakunnige, som alla hade kontakt med i samband med hantering av taxametrar och fakturering. Som ensamstående lillebror fanns han dessutom alltid till hands för skiftande arbetsuppgifter. Den äldsta systern … har uppgivit att hennes första barn var jämnårigt med [den mördade] och att hon betraktade sig som en extramamma åt honom. Flera av syskonen har uppgivit att de, förutom vid sedvanliga familjehögtider, umgicks med [den mördade] på fritiden.” De anförda omständigheterna framstår inte som särskilt anmärkningsvärda, men det är klart att flertalet av de anförda förhållandena är ägnade att stärka samhörigheten mellan den mördade och hans syskon. Det bör dock noteras att det inte handlar om att allmänt framhålla samhörigheten mellan den initialskadade och någon annan person i allmänhet, utan just om vad som krävs för att icke sammanboende syskon skall ha rätt till ersättning. Redan genom kravet på att det skall vara syskon uppnås en avsevärd avgränsning. Huruvida ett syskon som inte är sammanboende med den initialt skadade skall omfattas av rätten till ersättning, är ur flodvågsperspektivet en marginell fråga.s. 543
4.Sammanboende syskon faller inom närståendekretsen, varför det då inte torde krävas lika mycket för att icke sammanboende syskon skall anses närstående som om förhållandena hade varit tillämpliga på en mera avlägsen släkting.s. 544
5.I NJA 2005 s. 237 gällde frågan om en flickvän till en person som mördats föll inom närståendekretsen.s. 544
6.NJA 2005 s. 237. D.D. dömdes för dråp av M.M.Z. Den dräptes flickvän krävde skadestånd för psykiskt lidande. Flickvännen lärde känna M.M.Z. i februari 2003. Hon flyttade till M.M.Z., som bodde hos sin far i augusti-september 2003. Skälet var att hon inte kom överens med sin familj. M.M.Z. avtjänade ett fängelsestraff från slutet av oktober 2003 fram till april 2004. M.M.Z. dödades i mitten av maj 2004. Högsta domstolen konstaterade att flickvännen inte var medlem i samma etablerade hushållsgemenskap som M.M.Z. Trots det tillerkändes hon skadestånd. Som skäl anförde Högsta domstolen att de hade inlett ett fast förhållande och att hon ”nu har ett barn” med M.M.Z. Dessa två omständigheter var tillräckliga för att hon skulle anses ha stått M.M.Z. särskilt nära.s. 544
7.Det var således två skäl som åberopades av Högsta domstolen för att flickvännen skulle anses stå den avlidne särskilt nära. Det första skälet var att den avlidne och flickvännen hade inlett ett fast förhållande. Det skälet framstår som ganska svagt och kan i sig inte gärna leda till ersättning. Det skulle ju innebära att de flesta flick- och pojkvänner skulle inbegripas i närståendekretsen. Det skulle innebära en avsevärd utvidgning av närståendekretsen. Med hänsyn till Högsta domstolens restriktiva inställning till att medge ersättning vid chockskador kan man nog avfärda tanken att avsikten varit att åstadkomma en sådan väsentlig utvidgning av närståendekretsen. Att de inlett ett fast förhållande bör därför inte anses vara en tillräcklig förutsättning för att personen skall anses vara närstående. Det är här det andra skälet kommer in. Uppenbarligen var flickvännen vid dödsfallet gravid med den avlidnes barn, vilket sedermera föddes vid liv. Högsta domstolens uttryck att flickvännen ”nu har ett barn med” den avlidne, skulle möjligen kunna tas som ett stöd för argumentet, att det inte var tillräckligt att flickvännen vid dödsfallet var gravid, utan det skulle därjämte krävas att graviditeten slutade lyckligt, i den bemärkelsen att barnet föddes levande. Samtidigt framstår ett sådant argument kanske inte som helt övertygande. Antag att flickvännen skulle ha drabbats av missfall efter att hon hade underrättats om dödsfallet. Att i det läget frånkänna henne skadestånd på den grunden att barnet inte efter dödsfallet fötts vid liv, framstår som godtyckligt och närmast grymt. Det väsentliga bör, utifrån omständigheterna i målet, vara att flickvännen var gravid med den avlidnes barn.s. 544
8.Samtidigt skulle man kunna hävda att problematiken inte är trivial. Antag att flickvännen under inga omständigheter ville behålla barnet och att hon strax efter dödsfallet lät utföra en abort. Det framstår då inte som befogat att låta det förhållande att hon var gravid ensamt utgöra ett skäl för att anse dem närstående.s. 545
9.I NJA 2006 s. 181 hade G gjort sig skyldig till försök till dråp genom att slå ett järnrör i huvudet på M.B. Högsta domstolen uttalade att kretsen av ersättningsberättigade när initialskadan inte leder till döden bör vara densamma som i det fall brottet lett till döden. Närståendebegreppet skall således bedömas enhetligt vid chockskada. Modern till M.B. tillerkändes skadestånd. Brodern T.B. som visserligen hade ett mycket gott och nära förhållande till sin bror, men som inte bodde tillsammans med brodern, fick inte något skadestånd. Högsta domstolen hänvisade till att omständigheterna — till skillnad från NJA 2000 s. 521 — inte kunde anses avvika från vad som normalt gäller mellan syskon i sådan mån att ersättning skall utgå.s. 545
10.Om man jämför dessa fall torde tendensen vara att snävt avgränsa kretsen av närstående. Undantaget avser flick- eller pojkvänner som synes behandlas relativt liberalt. Man kan emellertid inte utesluta att andra personer, såsom far- och morföräldrar kan vara ersättningsberättigade om särskilda förhållanden föreligger. En omständighet som därvid torde kunna tillmätas vikt, är om de bor tillsammans med den avlidne. Även barnbarn bör — om hushållsgemenskap råder med den avlidne — kunna tänkas falla inom närståendebegreppet. Det avgörande bör dock vara en bedömning av hur nära relationen har varit i det konkreta fallet, såsom den bedömning som gjordes i NJA 2000 s. 521, och inte enbart släktskapets närhet.s. 545
11.Med hänsyn till Högsta domstolens restriktiva inställning torde möjligheten för den som inte är närstående till den initialskadade ha mycket begränsade möjligheter att få ersättning, möjligen skulle det faktum att de har bevittnat initialskadan kunna tala för att ersättningsmöjligheten inte skall vara utesluten.s. 545