Stycket

12.NJA 1999 s. 632. V fälldes till ansvar för vållande till annans död. Han hade på ett bristfälligt sätt satt upp ett par metallgrindar. En grind hade fallit ner och skadat en pojke, som avled av skadorna. I målet yrkade pojkens föräldrar och hans två systrar skadestånd för psykiskt lidande. Som grund för talan åberopades närheten i tid och rum till olyckan. Fadern och moderna hade kommit till platsen medan sonen låg kvar på marken. Systrarna hade kommit till platsen senare men hade sett blodfläcken på marken. Högsta domstolen ogillade skadeståndstalan. Som skäl anfördes att det — med hänvisning till tidigare rättsfall — fanns skäl att vara återhållsam med att utvidga skadeståndsmöjligheterna ytterligare genom rättspraxis. Två justitieråd var skiljaktiga och ville bifalla käromålet.s. 537