Stycket

8.Huvudregeln bekräftas av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Kollektivavtal binder visserligen en fackförenings medlemmar direkt, men för att uppnå detta resultat har krävts särskild lagstiftning; denna medlemsbundenhet är, som Reinhold Fahlbeck säger, ”ett av kollektivavtalets särmärken”; förhållandet mellan fackföreningarna och deras medlemmar är i detta avseende ”särpräglat”. Utanför kollektivavtalsområdet gäller huvudregeln och fackföreningarna kan inte utan fullmakt förfoga över medlemmarnas enskilda rätt. ”Föreningens behörighet är emellertid inte obegränsad. I själva verket är den starkt begränsad i tvister rörande medlems egen rättssfär.” I praxis har domstolarna visat sig villiga att begränsa kollektivavtalets normerande verkan. I NJA 2001 s. 29 ansåg HD att enskild, som omfattas av en dom i AD som grundar sig på kollektivavtal, själv kan söka resning i HD. I AD 2002:137 ansåg AD att en anställd inte omfattades av kollektivavtalets skiljeklausul, eftersom hennes anställningsavtal inte innehöll någon relevant hänvisning till kollektivavtalets skiljeklausul och hon inte på ett tydligt sätt uppmärksammats på att skiljeförfarande skulle kunna komma ifråga. I detta avseende ansåg domstolen att fallet skiljde sig från det tidigare fallet AD2002:72 (som handlade om samma kollektivavtal och samma skiljeklausul). I det tidigare fallet innehöll den anställdes anställningsavtal erforderliga hänvisningar (även om skiljeklausulen inte särskilt uppmärksammats). Domstolen diskuterade — men avvisade — ett argument som byggde på kollektivavtalets normerande verkan. Den anställde i AD 2002:137 ansågs således inte — med avsteg från vad som anses utgöra huvudregeln — bunden av kollektivavtalets skiljeklausul. Genom medbestämmandelagen kan en ”legalfullmakt” sägas uppstå som dock är begränsad på det sättet att den inte ger fullmaktshavaren behörighet att förfoga över huvudmannens rättigheter.s. 482