1.16. Resonemanget i det följande skall ses mot bakgrund av de överväganden beträffande lämpligheten av analogislut som berörts under avsnitt 5 ovan. En första fråga som inställer sig är om undanröjandet bör förenas med ett beslut om återförvisning till KFM. Det kan tyckas självklart att återförvisning skall följa på undanröjande. Emellertid bör man hålla i minnet att det mellan KFM och tingsrätt inte råder någon direkt instansordning. Som berörts ovan fyller ju inte processen hos KFM heller funktionen av en egentlig rättegång. Ett belysande exempel är att den preklusionsbestämmelse i 13 kap. 3 § 2 st. 2 mom. RB som anger vad nytt part får åberopa i hovrätt i förhållande till tingsrätt inte äger tillämpning i förhållandet mellan tingsrätt och KFM — part har rätt att i stort utforma sin talan helt på nytt i tingsrätten. Samtidigt kunde man anse att den menliga effekten av ett felaktigt utslag hos KFM helt omintetgjordes av undanröjandet i sig, utan att något direkt skäl talade för att målet skulle återförvisas. Man skulle helt enkelt börja om på nytt i tingsrätten.s. 421
2.Mot en sådan lösning kan emellertid anföras att den skulle beta borgenären rätten att välja att inte begära att målet överlämnas till tingsrätt. Om tingsrätten inte återförvisar målet blir genast RB:s regler om rättegångskostnader tillämpliga. Det kan ju vara så att den borgenär som möts av ett bestridande och en utförlig invändning från gäldenären, gör bedömningen att gäldenärens bestridandegrund kan vara välgrundad och därför väljer att inte gå vidare med målet. Skälet kan ofta tänkas vara just att borgenären inte vill riskera rättegångskostnadsansvar. Mot bakgrund av detta synes det vara lämpligast att ett beslut om undanröjande förenas med ett återförvisningsbeslut. Dessutom kan återförvisningen kanske som ovan anmärkts fylla en viss disciplinerande funktion.s. 421
3.En annan fråga rör huruvida tingsrätten bör bereda parterna tillfälle att yttra sig över undanröjande och återförvisning. För hovrätt gäller i de fall ett beslut om fakultativt undanröjande kan bli aktuellt att parterna skall beredas tillfälle att yttra sig om det inte är uppenbart obehövligt. Det är ett högt ställt krav. Särskilt beträffande tvistemål där parterna disponerar över processen, vilket det ju alltid blir frågan om i mål överlämnade från KFM, bör naturligtvis parterna normalt få yttra sig i frågan. Om det emellertid är så att felet som KFM begått inte kan avhjälpas i tingsrätten blir det ju de facto fråga om en part vill efterge en processuell rättighet. I många fall där svaranden är en privatperson utan ombud torde tingsrätten ha att utgå ifrån att vederbörande inte har klart för sig vad det innebär. Därför bör det i alla fall vara påkallat att undanröja och återförvisa målet. Det kan därför ifrågasättas om det i dessa fall verkligen är påkallat att bereda parterna tillfälle att yttra sig i frågan. 17. En komplicerad fråga rör huruvida beslutet om undanröjande och återförvisande bör få överklagas till hovrätt. Motsvarande bestämmelse vad avser hovrätts beslut om återförvisning återfinns i 54 kap. 3 § 2 st RB. Enligt denna bestämmelse får ett beslut om återförvisande överklagas endast om beslutet innefattar ett avgörande av en fråga som inverkar på målets utgång. Huvudregeln är alltså att ett sådant beslut inte får överklagas. Samma skäl som talar mot att beslut av hovrätt om återförvisning skall få överklagas gör sig gällande beträffande tingsrätts beslut. I viss mån är det så, att varje beslut om återförvisning inverkar på målets utgång. Den avgörande frågan härvid är om högre rätts beslut binder lägre rätt på något sätt.s. 421
4.Om tingsrätten undanröjer ett utslag därför att det meddelats trots svarandens bestridande, binder tingsrättens beslut KFM vid ett visst slut — att inte bifalla ansökan i utslag. Därför inverkar tingsrättens beslut på målets utgång, och bör därmed vid en analog tillämpning av bestämmelsen för hovrätt få överklagas. Mot denna ordning kan visserligen invändas att i de allra flesta fall när en tingsrätt undanröjer ett utslag från KFM torde det vara uppenbart att undanröjande skall ske. De flesta förfarandefel hos KFM torde vara rena förbiseenden eller misstag. Processen vid KFM är ju så förenklad att det endast i rena undantagsfall torde bli aktuellt att underkasta frågan om KFM begått ett fel eller ej någon mera ingående prövning. Helt uteslutet är det emellertid inte att sådana överväganden i det enskilda fallet kan behöva göras. Därför torde, försiktigtvis, tingsrättens beslut få överklagas under samma förutsättningar som en hovrätts beslut.s. 422
5.I de fall tingsrättens undanröjande och återförvisningsbeslut får överklagas innebär det att de inte omedelbart vinner laga kraft. Därför bör besluten förenas med ett förordnande om att det undanröjda utslaget tills vidare inte får verkställas. Vidare bör anmärkas att tingsrättens beslut är ett slutligt beslut. Enligt 49 kap. 12 § RB krävs prövningstillstånd i hovrätten om tvisteföremålets värde uppenbarligen inte överstiger ett basbelopp.s. 422