1.3.1 Inledning I avsnitt 2 har innebörden av uttrycket i följd av trafik analyserats med utgångspunkt i begreppets språkliga innebörd, uttalanden i förarbetena till nuvarande och äldre tiders lagstiftning rörande trafikskador samt de olika uppfattningar som framförts i den försäkrings- och skadeståndsrättsliga doktrinen. Mot denna bakgrund är det nu dags att undersöka vilken innebörd det ifrågavarande uttrycket givits i praxis.s. 383
2.Liksom i den föregående framställningen skiljs mellan trafikbegreppet, vars innebörd behandlas i avsnitt 3.2 och den närmare innebörden av det uppställda kravet på samband mellan trafik och skada som behandlas i avsnitt 3.3.s. 383
3.Åtskilliga rättsfall och nämndavgöranden behandlar frågan om innebörden av uttrycket i följd av trafik. Den följande framställningen baseras på ett urval av avgöranden från i första hand Högsta domstolen. Hovrättsavgöranden har endast beaktats i den mån de har bedömts ge substantiella bidrag till analysresultatet. Avgöranden från Skadeförsäkringens villkorsnämnd, vilka inte på samma sätt som nyssnämnda rättsliga avgöranden kan anses vara av vägledande natur, refereras endast sporadiskt och då närmast i illustrationssyfte. 3.2 Trafikbegreppet Bland de rättsfall som belyser trafikbegreppets innebörd går en grundläggande skiljelinje mellan fall gällande fordon som rullar å ena sidan (avsnitt 3.2.1) och stillastående fordon å den andra (avsnitt 3.2.2). 3.2.1 Fordon som rullar 3.2.1.1 Genom motorns inverkan I avsnitt 2.2.2 har det konstaterats att trafikbegreppet vid lagtolkningen kan sägas ha ett kärnområde som innefattar situationer i vilka ett fordon på grund av motorns kraft kommit i rullning på en särskilt inrättad färdväg. Under förutsättning att dessa kriterier är uppfyllda kan det inte finnas någon tvekan om att fordonet är i trafik.s. 383
4.Följande rättsfall illustrerar situationer i vilka frågan om huruvida det utpekade fordonet varit i trafik på detta sätt varit oproblematisk.s. 384
5.I NJA 1936 s. 357 hade en länsstyrelse tillåtit att en landsväg nyttjades för en hastighetstävling med motorfordon varunder vägen fick disponeras uteslutande för detta ändamål. En åskådare påkördes av ett tävlande fordon och tillfogades skada. Domstolen konstaterade utan närmare motivering att skadan hade uppkommit i följd av trafik med fordonet.s. 384
6.I FFR 1944 s. 158 backade en lastbil, under arbete med lossbrytning och bortforsling av sten, in under en stubbrytare, i vilken en sten var upphissad. Bilen råkade därvid stöta mot en av stubbrytarens stävor, som brast, varvid stubbrytaren drogs omkull och skadade en arbetare. Även i detta fall konstaterade domstolen, utan att närmare utveckla skälen härför, att skadan hade uppkommit i följd av trafik med lastbilen.s. 384
7.Att fordonet, vid en i övrigt motsvarande skadesituation, befinner sig på verkstad, synes inte medföra en avvikande bedömning.s. 384
8.Detta framgår av NJA 1949 s. 195. Medan installatören A var sysselsatt med reparation av startanordningen på en för elektrisk drift inrättad bil, satte motorn igång, varvid bilen gjorde ett ryck framåt mot garageväggen. Detta fick till följd att en person kom i kläm och skadades. Då de åtgärder A vidtagit med startanordningen varit ägnade att sätta igång bilens motor och även föranlett, att bilen av egen kraft kommit i rörelse, ansåg Högsta domstolen att skadorna uppkommit i följd av trafik med fordonet.s. 384
9.Trots att fordonet i detta fall var på verkstad har det av allt att döma ansetts vara i trafik. Trafikbegreppet har sålunda tolkats extensivt. En sådan tolkning måste anses motiverad. Uppenbarligen medför den kraft som ett fordon kan utveckla i kombination med dess tyngd och mobila egenskaper en särskild risk också när fordonet är på verkstad. 3.2.1.2 Utan motorns inverkan Inte heller det förhållandet att ett fordon kommit i rullning utan motorns inverkan synes förhindra att fordonet anses ha varit i trafik.s. 385
10.I FFR 1943 s. 260 (SvJT 1944 rf s. 31) hade en okänd person lossat handbromsen på en bil som stod parkerad i en sluttning med följd att bilen kom i rullning och kolliderade med ett salustånd varvid såväl person- som sakskada uppstod. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 385
11.I nu nämnda avgöranden har fordonets tyngd medfört att det kommit i rullning. Även för det fall att handkraft sätter fordonet i rullning synes det kunna anses vara i trafik.s. 385
12.I SkVN 1969:26 skulle en dubbelparkerad personbil flyttas av en utomstående person. När denne inte lyckades starta motorn försökte han flytta personbilen för hand varvid denna kom i rörelse och kolliderade med en förbipasserande lastbil. Skadorna ansågs ha inträffat i följd av trafik med personbilen.s. 385
13.Även i de nu refererade rättsfallen, i vilka de utpekade fordonen har ansetts vara i trafik trots att de utan motorns inverkan kommit i rörelse, synes trafikbegreppet ha tolkats på ett utvidgande sätt. Återigen måste domstolarnas tolkning anses ha goda skäl för sig. När ett fordon kommer i rullning på allmän färdväg uppkommer särskilda risker, och detta gäller oavsett huruvida motorn inverkat eller ej.s. 385
14.I NJA 1943 s. 486 har bedömningen emellertid blivit den motsatta.s. 385
15.Sedan reparationsarbete på en bil (A) delvis hade utförts, rullades A med handkraft till annan lokal inom verkstaden för fortsatt arbete. Härvid kom A att sammanstöta med en annan bil (B), som efter att hjulen avmonterats uppställts på ett antal bockar. Sammanstötningen medförde att B föll ned från bockarna varvid en mekaniker, som vid tillfället befann sig under B, skadades. Skadan ansågs inte ha uppkommit i följd av trafik med A.s. 385
16.I detta fall står det utom tvivel att skadan utgör en adekvat följd av att A kommit i rullning. Utgången i målet kan därför inte förklaras med annat än att A vid skadetillfället ej ansetts vara i trafik. I detta fall har trafikbegreppet sålunda givits en mera restriktiv tolkning. Enär skadan vare sig inträffade på allmän färdväg eller hade sin orsak i att fordonet genom motorns inverkan kommit i rörelse får domstolens tolkning anses motiverad.s. 385
17.Härskande uppfattning synes emellertid vara att ett fordon som utan motorns inverkan kommit i rullning som huvudregel anses vara i trafik. Av allt att döma gäller detta även ett fordon som är föremål för bogsering eller bärgning.s. 386
18.I FFR 1966 s. 225 bogserades en buss med icke funktionsduglig motor på allmän väg av en lastbil med hjälp av en 2,2 meter lång dragstång. Bussen måste styras av en särskild förare, som i viss utsträckning kunde självständigt manövrera bussen i sidled. Under bogseringen kolliderade bussen med en mötande bil. Med hänsyn till omständigheterna vid bogseringen ansågs att skadan uppkommit i följd av trafik med bussen.s. 386
19.I FFR 1977 s. 183 var det fråga om bärgning av ett dikesvält lastbilsekipage, bestående av dragbil med påhängsvagn. Wirar från vinschanordningarna på två på vägbanan uppställda bärgningsbilar hade fästs i några på påhängsvagnens undersida befintliga på plattor fastsvetsade öglor av järn. Då ekipaget genom vinschning rests i sådan position att det nästan av sin egen tyngd skulle falla ned på hjulen lossnade en av plattorna med ögla från påhängsvagnen och slungades mot huvudet på den person, som manövrerade vinschreglaget på den ena bärgningsbilen, varvid denne skadades svårt. Enligt tingsrätten, vars dom fastställdes av hovrätten, kunde det ifrågavarande ekipaget vid olyckstillfället anses ha befunnit sig i trafik. 3.2.2 Stillastående fordon I avsnitt 2.2.2 har det konstaterats att stillastående fordon måste anses falla helt utanför trafikbegreppets språkliga innebörd. Trots det nu sagda förekommer det inte sällan att skada som orsakats av ett stillastående fordon anses ha uppkommit i följd av trafik. Enär domstolarna, som redan framgått, tagit för vana att inte separera frågan om det förelegat trafik med det utpekade fordonet från frågan om rådande krav på adekvat kausalitet, är det emellertid ofta inte möjligt att uttolka huruvida det utpekade fordonet enligt domstolens förmenande varit i trafik också efter att det stannat.s. 386
20.Det nu sagda illustreras av NJA 1934 s. 355. Efter att ha kört ut ur ett garage stannade en bilförare sitt fordon på gatumark och öppnade dörren för att kliva ur bilen. En cyklist körde på dörren och skadades. Skadan ansågs utan närmare motivering ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 387
21.En fullt möjlig tolkning av detta avgörande är att domstolen ansett att den stillastående bilen var i trafik när dess förare öppnade dörren och därigenom orsakade den inträffade skadan. Lika väl kan domstolen emellertid ha hyst uppfattningen att den stillastående bilen ej var i trafik. Utgången i målet skulle i så fall förklaras av att skadan ansetts utgöra en adekvat följd av bilens färd ut ur garaget (som utan tvekan utgör trafik). Att föraren omedelbart därefter, när fordonet stannat och inte längre är i trafik, öppnar dörren är knappast en händelse som medför att skadan kan anses inadekvat.s. 387
22.Ett rättsfall ger emellertid uttryckligen vid handen att ett fordon kan anses ha varit i trafik också när det varit stillastående.s. 387
23.I NJA 1944 s. 203 hade en lastbil (A) på grund av motorstopp parkerats på vänstra sidan av en väg. Föraren gick ur bilen och ut på vägen. Han gjorde tecken åt föraren av en förbipasserande bil (B) att stanna. För att undvika att köra på A:s förare tvingades föraren av B att styra sitt fordon mot A. Till följd av det hala väglaget kolliderade fordonen varvid skada uppstod. Enligt Högsta domstolen hade A varit i trafik vid olyckstillfället.s. 387
24.Vilka omständigheter som erfordrats för att domstolen på detta sätt skulle avvika från trafikbegreppets språkliga innebörd framgår emellertid inte med samma tydlighet. Den skadelidande hade åberopat att föraren av A parkerat sitt fordon för långt från den vänstra vägkanten. Det var med andra ord inte uppställt på ett trafiksäkert sätt. Även om det inte kan sägas med säkerhet, får det anses troligt att detta förhållande starkt bidragit till domstolens bedömning.s. 387
25.I samma riktning pekar Göta hovrätts avgörande i RFS A 1989:2. I detta fall hade en brandbil parkerats med stödbenen utfällda nära en gatukorsning, dock utan att störa trafiken. Bilens lyftkran med tillhörande korg användes vid reparation av en klocka på en husfasad. När korgen sänktes kolliderade den med en förbipasserande lastbil. Båda bilarna skadades. Hovrätten uttalade att handhavandet av liftkorgen medfört en trafikfarlig situation och att brandbilen på den grunden kunde anses ha varit i trafik vid olyckstillfället.s. 388
26.Vid sidan om NJA 1944 s. 203 har inte något rättsfall påträffats i vilket domstolen explicit behandlar frågan om huruvida det utpekade stillastående fordonet varit i trafik eller ej. Vissa avgöranden ger emellertid på mera indirekt väg ledning i detta hänseende. I dessa avgöranden motiveras domstolens ståndpunkt att skadan uppkommit eller inte uppkommit i följd av trafik med det utpekade fordonet med ett uttalande om huruvida erforderligt samband kan anses föreligga mellan två händelser (X och Y). Mot bakgrund av 1 och 8 §§ TSL framstår det som uppenbart att X härvid utgörs av trafik med det utpekade fordonet medan Y utgörs av inträffad skada. Den av domstolen utpekade X-faktorn synes sålunda kunna sägas utgöra en händelse som enligt domstolens förmenande innebär trafik med det utpekade fordonet.s. 388
27.I NJA 1950 s. 493 halkade en avstigande busspassagerare på bussens nedre fotsteg och skadades. Fotsteget var belagt med snö och is. Det ansågs föreligga sådant samband mellan bussens användande i trafik och skadans uppkomst att den senare, trots att bussen stod stilla, borde anses ha uppkommit i följd av trafik med bussen.s. 388
28.Domstolen synes i enlighet med vad som nyss anförts hysa uppfattningen att trafik med bussen föreligger så snart denna används i trafik. Av allt att döma innebär detta att trafikbegreppet vidgas i förhållande till dess lydelse. Även en stillastående buss torde nämligen under vissa förutsättningar kunna anses vara använd i trafik. Ett exempel på detta utgörs av situationer i vilka bussen, såsom i 1950 års fall, stannat för att släppa av passagerare.s. 388
29.I NJA 1974 s. 616 hade en bilägare backat sin bil ut ur ett garage. Härefter hade han stannat på garageplanen för att stiga ur och stänga garageporten. Planen var isbelagd och mycket hal. När föraren öppnat bildörren, satt båda fötterna på marken och börjat resa sig ur bilen halkade han, föll omkull och skadade sig. Högsta domstolen ansåg att sådant samband inte kunde anses föreligga mellan olyckan och den skadelidandes beteende som förare av bilen att skadan kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med denna.s. 389
30.Den valda formuleringen har av allt att döma betingats av att det var just föraren som skadats. Och Högsta domstolen synes i detta fall hysa uppfattningen att det är fråga om trafik så länge som föraren utför åtgärder som ingår i förarrollen. Att kliva ur bilen för att stänga garageporten kan emellertid, av utgången i målet att döma, inte anses utgöra en sådan åtgärd.s. 389
31.NJA 1950 s. 493 och NJA 1974 s. 616 ger sålunda viss ledning i fråga om Högsta domstolens syn på trafikbegreppets innebörd. Inga som helst säkra slutsatser kan emellertid dras av de båda avgörandena. Härtill är de alltför otydliga. Till detta kommer att de inte framstår som alldeles förenliga med varandra.s. 389
32.Dessbättre är senare rättspraxis mera enhetlig. I NJA 1988 s. 221 hade några ynglingar, av vilka samtliga utom föraren var alkoholpåverkade, under färd mellan två närbelägna städer, parkerat sin bil på en parkeringsplats vid en kiosk och klivit ur för att köpa korv. En av ynglingarna (X) uppträdde härvid störande. För att undvika att X skulle bli omhändertagen av polis föste en av hans kamrater honom hastigt in i bilen. I samband härmed träffades X:s öga av bildörren och skadades. Högsta domstolen ansåg att skadan hade sådant samband med bilens normala brukande att den skulle anses ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 389
33.Det synes i detta fall vara domstolens uppfattning att fordonet är i trafik så snart det brukas normalt. Och till normalt brukande synes domstolen, av utgången i målet att döma, vilja hänföra den situation i vilken X föstes in i fordonet i syfte att undvika att X skulle bli gripen av polis. Att i- och urstigning måste anses utgöra trafik kan det sålunda inte råda någon tvekan om. Och detta gäller alltså även för det fall att någon färd ej varit avsedd. Därmed kan det knappast råda någon tvekan om att också lastning och lossning av egendom måste anses utgöra normalt brukande av ett fordon. I övrigt får emellertid begreppet normalt brukande anses vara i hög grad oklart och på bland annat den grunden har Högsta domstolens dom i NJA 1988 s. 221 blivit föremål för kritik.s. 389
34.Vid en extensiv tolkning skulle naturligtvis uttrycket normalt brukande kunna anses innefatta en mängd olika förehavanden som på ett eller annat sätt har anknytning till ett fordon. Mot bakgrund av den nyss anförda slutsatsen, att i- och urstigning samt lastning och lossning av egendom utgör normalt brukande, ligger det nära till hands att ifrågasätta om inte detsamma borde gälla montering respektive demontering av sådant som takbox, takräcke, släpfordon och dragkrok. I dessa fall är det nämligen fråga om att fordonet nyttjas till att bära upp viss anordning och såtillvida påminner situationen om lastning respektive lossning. Något annorlunda är förhållandet vid sådana åtgärder som tankning, påfyllning av olja och spolarvätska, däckbyte samt reparationsarbeten. I dessa fall är det nämligen inte fråga om att fordonet brukas såtillvida att det utnyttjas. Snarare är det fråga om åtgärder som kan anses vara erforderliga för att fordonet skall kunna brukas. Att även åtgärder av detta slag under vissa förutsättningar kan anses utgöra normalt brukande av och sålunda trafik med fordonet framgår emellertid av NJA 2007 s. 997.s. 390
35.Omständigheterna i detta mål var följande. X skulle en decemberdag åka i väg med sin personbil som stod parkerad utanför hans fastighet. Han satte sig i bilen och startade motorn. Därefter steg han ur bilen för att skrapa rutorna fria från is. Bilen stod då stilla. När han skulle skrapa bakrutan halkade han till följd av att marken var isbelagd. Han ramlade omkull och ådrog sig nack- och huvudskador. Enligt Högsta domstolen kunde skadorna anses ha sådant samband med hur en bil normalt brukas att de skulle anses ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 390
36.Avgörandet bör emellertid tolkas med försiktighet. Av domskälen att döma har utgången i målet dikterats av att den skadelidandes åtgärd, att skrapa is från bilens rutor, utgjorde ”en förberedande åtgärd för att bilen omedelbart därefter skulle kunna framföras på ett trafiksäkert sätt”. En möjlig tolkning av domen synes mot denna bakgrund vara att en åtgärd som kan anses vara erforderlig för att ett fordon skall kunna brukas kan anses innebära normalt brukande av och sålunda trafik med fordonet under förutsättning att åtgärden varit nödvändig för en omedelbart förestående färd. I fråga om hur pass strängt kraven på nödvändighet och omedelbarhet skall tillämpas ger domen emellertid inte någon ledning.s. 391
37.Slutligen kan det i förevarande sammanhang nämnas att tvättning, vaxning, invändig städning och dylika vanligt förekommande åtgärder av allt att döma inte någon gång kan anses utgöra normalt brukande av och sålunda trafik med det ifrågavarande fordonet. Sådana åtgärder kan nämligen inte sägas vara vidtagna i syfte att möjliggöra färd med fordonet utan snarare i syfte att fordonets värde i största möjliga utsträckning skall bibehållas. 3.2.3 Rättspraxis i ljuset av trafikbegreppets språkliga innebörd och trafikskadelagstiftningens förarbeten I avsnitt 2.2 har trafikbegreppets innebörd analyserats med utgångspunkt i begreppets språkliga innebörd och trafikskadelagstiftningens förarbeten. Härvid har det konstaterats att trafikbegreppets kärnområde får anses omfatta situationer i vilka ett fordon på grund av motorns kraft kommit i rullning på särskilt inrättad färdväg. Till begreppets mera osäkra betydelseområde hänförs situationer där flertalet men inte samtliga dessa rekvisit kan anses uppfyllda, exempelvis situationer där ett fordon kommit i rullning utan att motorn varit igång eller där fordonet kommit i rullning utanför särskilt inrättad färdväg. Utanför begreppets betydelseområde hamnar situationer där ett fordon varit stillastående.s. 391
38.Den i avsnitt 3.2.1 – 3.2.2 genomförda undersökningen av praxis har visat att det inte är alldeles enkelt att utröna vilken innebörd domstolarna vill ge trafikbegreppet. Det har emellertid konstaterats att fordon som rullar mycket ofta anses vara i trafik. I vart fall gäller detta under förutsättning att fordonet kommit i rullning genom motorns inverkan och/eller att fordonet befunnit sig på allmän färdväg. Även ett stillastående fordon kan emellertid under vissa förutsättningar anses vara i trafik. Faktum är att detta inte synes kräva mer än att fordonet placerats på ett sätt som inte kan anses helt trafiksäkert, eller att det vid den relevanta tidpunkten brukats på ett normalt sätt.s. 391
39.En viktig slutsats blir sålunda att trafikbegreppet i praxis kommit att omfatta betydligt fler situationer än de som i avsnitt 2.2.2 uppgivits tillhöra uttryckets kärnområde. Utan någon som helst tvekan kan det sålunda konstateras att domstolarna uppvisar en benägenhet att tolka trafikbegreppet extensivt. Men inte nog med detta. Domstolarna synes rent av vara benägna att till trafikbegreppet hänföra situationer vilka med hänsyn till språkliga utgångspunkter och trafikskadelagstiftningens förarbeten faller helt utanför betydelseområdet för detta begrepp.s. 392
40.Vad som är i fråga utgör närmast en analogisk tolkning av 1 och 8 §§ TSL. Vid analogisk lagtolkning är det brukligt att domstolen, med utgångspunkt i det ifrågavarande lagrummets syfte, utförligt motiverar varför lagrummets tillämpningsområde bör utsträckas till att omfatta den ifrågavarande situationen. I de här studerade rättsfallen återfinns emellertid ingen som helst ansats till att på detta sätt förklara varför trafikbegreppets innebörd borde utsträckas utanför begreppets språkliga betydelseområde.s. 392
41.Faktum är att domstolarnas vidsträckta tolkning av trafikbegreppet är svår att förena med de motiv som återfinns bakom TSL och den tidigare lagstiftningen gällande trafikskador. Här uttalas, som framgått i avsnitt 2.2.2, att trafik med motordrivna fordon utgör en särskilt riskfylld verksamhet och att de som utövar denna verksamhet därför bör stå för förekommande trafikskador samt att detta syfte ernås genom att en särskilt sträng ersättningsskyldighet läggs på den som brukar motordrivna fordon i trafik. Den särskilt stränga ersättningsskyldigheten bör sålunda endast omfatta de moment som i jämförelse med annan verksamhet kan anses särskilt riskfyllda.s. 392
42.Domstolarnas agerande medför att trafikförsäkringen, i strid med lagens motiv, belastas med kostnader för skador som inte utgör ett resultat av de särskilda risker som uppkommer vid trafik med motordrivna fordon. NJA 1988 s. 221 illustrerar detta. X skadades av bildörren när han, för att inte bli gripen av polis, föstes in i en parkerad bil. Enligt Högsta domstolens uppfattning hade bilen varit i trafik vid skadetillfället. I ljuset av här åberopade motivuttalanden kan det starkt ifrågasättas huruvida domstolens tolkning av trafikbegreppet kan anses rimlig. Lika väl hade det kunnat vara så att X fösts in i en byggnad och därvid skadats av byggnadens dörr. Ingen skulle komma på tanken att i en sådan situation föreskriva strikt ansvar för byggnadens ägare.s. 392
43.De motiv som återfinns bakom domstolarnas synnerligen vidsträckta tolkning av trafikbegreppet kan naturligtvis inte fastställas med säkerhet. I avsaknad av andra rationella skäl förefaller det emellertid vara mest plausibelt att domstolarna drivits av en vilja att ge TSL ett så vidsträckt tillämpningsområde som möjligt för att därigenom, i största möjliga utsträckning, säkerställa att den skadelidande erhåller en så hög skadeersättning som möjligt samtidigt som skadekostnaden på ett effektivt sätt pulvriseras. Ett kompletterande skäl skulle kunna utgöras av en önskan att undvika de rättsliga komplikationer som ett mera restriktivt förhållningssätt av allt att döma skulle medföra. 3.3 Adekvat kausalitet Frågeställningen i detta avsnitt gäller hur det krav på adekvat kausalitet som följer av formuleringen i följd av trafik tillämpats i praktiken. Åtskilliga rättsfall behandlar frågan om innebörden av uttrycket skada i följd av trafik. För att det skall vara möjligt att med någon säkerhet dra slutsatser i fråga om de kriterier som av domstolarna uppställs för att gällande krav på kausalitet respektive adekvans skall anses uppfyllda fordras emellertid att domstolen preciserar de händelser som utgör kausalitets- och adekvansbedömningarnas föremål. Som framgått i avsnitt 2.1 är det emellertid vanligt att domstolarna vid tillämpningen av uttrycket i följd av trafik underlåter att ge uttryck för när det ifrågavarande fordonet senast före olycktillfället kan anses ha varit i trafik. Att sådana avgöranden många gånger inte kan läggas till grund för den följande undersökningen får anses uppenbart. Denna undersökning baseras därför primärt på de i föregående avsnitt behandlade avgöranden av vilka det i någon mån framgår vid vilken tidpunkt det aktuella fordonet senast anses ha varit i trafik. Antalet sådana avgöranden är emellertid begränsat. Undersökningsmaterialet kompletteras därför med avgöranden som visserligen inte uttryckligen ger vid handen när det ifrågavarande fordonet senast varit i trafik men där denna fråga, mot bakgrund av slutsatserna i föregående avsnitt, ändå kan med relativt stor säkerhet besvaras.s. 393
44.Inledningsvis behandlas rättsfall i vilka skada uppkommit genom omedelbar mekanisk inverkan från fordonet (avsnitt 3.3.1). Därefter rättsfall i vilka skada uppkommit utan sådan inverkan (avsnitt 3.3.2). Det kan finnas anledning att påminna om att denna uppsats, i enlighet med vad som framgått i avsnitt 1 och 2.3.1, inte tar sikte på rena bevisfrågor. Rättspraxis gällande denna aspekt av sambandsproblematiken behandlas sålunda ej i den följande framställningen. 3.3.1 Omedelbar mekanisk inverkan I de fall skada uppkommit genom omedelbar mekanisk inverkan från fordonet, exempelvis vid kollision eller då någon blivit klämd av en bildörr, torde det ofta vara uppenbart att denna händelse utgör en nödvändig betingelse för och sålunda orsak till skadan. Under förutsättning att bevisläget är klart är det sålunda ovanligt att den svarande försäkringsgivaren bestrider förekomsten av faktisk kausalitet i denna typ av fall. Några vägledande avgöranden som belyser kausalitetskravets innebörd i situationer av nu ifrågavarande slag har, helt följdriktigt, inte kunnat återfinnas.s. 393
45.Till det nu sagda kommer att orsakssambandet vid skada till följd av omedelbar mekanisk inverkan från fordonet är av direkt natur, innebärande att skadan utan förmedling av mellankommande händelser orsakats av fordonet. Detta medför att skadan mycket ofta kan anses vara adekvat. I rättspraxis illustreras det nu sagda av följande avgöranden.s. 394
46.NJA 1936 s. 357 i vilket en åskådare blev påkörd av ett tävlingsfordon och därvid orsakades skada. Domstolen konstaterade att skadan uppkommit i följd av trafik med fordonet. Adekvat kausalitet har sålunda ansetts föreligga mellan framförandet av bilen och den inträffade skadan.s. 394
47.NJA 1949 s. 195 i vilket en på verkstad inlämnad bil, under arbetet med reparation av bilens startanordning, gjorde ett ryck framåt med följd att en person kom i kläm och skadades. Domstolen ansåg att skadan uppkommit i följd av trafik med bilen. Även i detta fall har sålunda adekvat kausalitet ansetts föreligga mellan fordonets rörelse (som ansågs utgöra trafik) och skadan.s. 394
48.I FFR 1980 s. 137 tändes laddningskontrollampan på en bil under färd. Föraren stannade för att kunna undersöka orsaken härtill. Han lät motorn vara igång och öppnade motorhuven. När han skulle kontrollera om generatorn satt fast råkade han fastna i fläktremmen med skada på handen som följd. Hovrätten konstaterade att det i målet var ostridigt att bilen i olycksögonblicket varit i trafik. Enär den vidtagna åtgärden kunde anses utgöra en naturlig del i den undersökning som var nödvändig för att färden skulle kunna fortsätta ansågs skadan ha uppkommit i följd av trafik med bilen. Skadan bedömdes sålunda utgöra en adekvat följd av trafik med bilen.s. 394
49.Ytterligare ett avgörande utgörs av NJA 1956 s. 773. I detta fall hade en skåpbil uppställts för lastning. När arbetet skulle avslutas öppnade bilens förare, som utfört några göromål inne i lastutrymmet, den bakre dörren för att ta sig ut. Härvid träffade dörren en kvinna som kom med ytterligare varor för lastning. Hon skadade handen. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen. Mot bakgrund av slutsatserna av analysen i avsnitt 3.2.2 har lastbilen av allt att döma ansetts vara i trafik vid olyckstillfället. Vidare ger utgången i målet vid handen att kravet på adekvat kausalitet mellan trafik och skada har ansetts uppfyllt.s. 394
50.I samtliga nu nämnda fall står det klart att inträffad skada inte skulle ha uppkommit utan förekomsten av den händelse som ansetts utgöra trafik med det ifrågavarande fordonet. Trafik har sålunda utgjort en nödvändig betingelse för och sålunda faktisk orsak till skadan. Vidare måste skadorna i de olika fallen anses utgöra en i någon mån påräknelig följd av trafiken. Att adekvat kausalitet ansetts föreligga är sålunda helt förenligt med vad som i avsnitt 2.3.2.4 konstaterats i fråga om innebörden av detta kriterium.s. 395
51.I undantagsfall förekommer det emellertid att en skada, trots att den orsakats genom mekanisk inverkan från ett fordon i trafik, ej ansetts utgöra en adekvat följd härav.s. 395
52.I SkVN 1995:31 satt en pojke i en buss och lutade sitt ben mot ett av bussens element. Dagen därpå upptäcktes skada i form av en vätskefylld blåsa på benet, som av allt att döma uppkommit på grund av det varma elementet. Eftersom det inte kunde konstateras någon bristfällighet på bussen bedömdes skadan inte ha uppstått i följd av trafik med bussen.s. 395
53.Mot bakgrund av vad som anförts i avsnitt 3.2.1.1 får det anses uppenbart att den ifrågavarande bussen varit i trafik när skadan orsakades. Vidare får det anses klart att trafiken med bussen utgjort en nödvändig betingelse för och sålunda faktisk orsak till skadan. Nämndens bedömning kan sålunda inte förklaras på annat sätt än att skadan befunnits utgöra en inadekvat följd av trafik med bussen. Bedömningen får anses vara helt förenlig med vad som i avsnitt 2.3.2.4 konstaterats i fråga om adekvanskravets innebörd i här aktuellt sammanhang. Den inträffade skadan kan på intet sätt anses vara av sådan art att den för en tänkt försäkringsgivare vid tidpunkten för avtalsslutet framstått som en möjlig följd av trafik med bussen.s. 395
54.Ett i nu aktuellt sammanhang mera kontroversiellt avgörande utgörs av NJA 1944 s. 203, i vilket en lastbil (A) till följd av motorstopp parkerats på vänstra sidan av en väg varefter föraren gått ut på vägen och där gjort tecken åt föraren av en annan bil (B) att stanna. För att undvika att köra på A:s förare tvingades föraren av B att styra sitt fordon mot A varvid de båda fordonen kolliderade. Enligt domstolens förmenande hade A varit i trafik vid olyckstillfället. Trots detta ansågs skadan inte ha uppkommit i följd av trafik med A. Domskälen indikerar att domstolen ansett att skadan visserligen utgjort en följd av trafiken med A:s bil, men att kravet på adekvans, på grund av det beteende som föraren av A gjort sig skyldig till, inte kunde anses uppfyllt.s. 396
55.Visserligen har A agerat på ett klart olämpligt sätt när han gått ut på vägen för att ge tecken åt föraren av den förbipasserande bilen att stanna och därvid intagit en placering som tvingat sistnämnde förare att styra mot den parkerade lastbilen. Samtidigt kan det ifrågasättas om inte ett sådant beteende är ganska vanligt förekommande när någon i samband med ett motorstopp eller olyckstillbud är i behov av assistans. Detta talar onekligen för att skadan, i motsats till vad Högsta domstolen kommit fram till, närmast är att betrakta som en adekvat följd av trafik med den parkerade bilen. I vart fall gäller detta vid en tillämpning av det försäkringsrättsliga adekvanskriterium som, enligt vad som framgått i avsnitt 2.3.2.4, får anses äga relevans vid tillämpning av TSL. För att en skada skall anses adekvat enligt detta kriterium är det tillräckligt att skadan, för en tänkt försäkringsgivare vid tidpunkten för avtalsslutet, framstått som en möjlig följd av trafik med det ifrågavarande fordonet. Det kan sålunda inte uteslutas att utgången i 1944 års fall hade blivit en annan om detta fall hade prövats efter ikraftträdandet av TSL. 3.3.2 Utan omedelbar mekanisk inverkan Också för det fall att skada uppkommit utan omedelbar mekanisk inverkan från fordonet, exempelvis när ett fordon utan att sammanstötning skett trängt ett annat fordon av vägen, är det naturligtvis ofta så att trafiken med fordonet utgör en nödvändig betingelse för och sålunda faktisk orsak till skadan. Under förutsättning att bevisläget är klart är det sålunda, även i denna typ av fall, ovanligt att den svarande försäkringsgivaren bestrider förekomsten av faktisk kausalitet. Följdriktigt har det, inte heller när det gäller situationer av nu ifrågavarande slag, varit möjligt att finna några vägledande avgöranden som belyser kausalitetskravets innebörd.s. 396
56.Desto vanligare är det i denna typ av fall att försäkringsgivaren ifrågasätter huruvida skadan utgör en adekvat följd av trafik med det utpekade fordonet. Enär skada uppkommit utan omedelbar mekanisk inverkan från fordonet är orsakssambandet mellan trafik och skada som regel endast av indirekt natur, vilket innebär att skadan uppkommit genom förmedling av en mellankommande händelse. Uppenbarligen kan detta förhållande i vissa fall medföra att en invändning om bristande adekvans kan vara framgångsrik.s. 397
57.Att skadan är av indirekt natur utesluter emellertid ingalunda att kravet på adekvat kausalitet anses vara uppfyllt. Detta illustreras av bland annat följande avgöranden.s. 397
58.I NJA 1946 s. 634 var en bil i färd med att i en lång uppförsbacke köra om en i bilens färdriktning marscherande trupp. En mötande cyklist, som kom åkande nerför backen, tvingades till följd härav att styra ner i rännstenen. I omedelbar anslutning härtill och som en följd av mötet med bilen körde cyklisten mot en framförvarande cyklist varvid hon föll och skadades. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 397
59.I TR 1934:16 hade en lastbil under färd fattat eld genom förgasarbrand. Elden spred sig till en närliggande skog. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 397
60.I NJA 1946 s. 205 hade vattenledningsrör transporterats på släpvagnen till en bil. Under bilens färd över en bro föll några rör av. Dessa kom att inta ett sådant läge att de spärrade körbanan. En cyklist körde en stund senare — i mörker — över bron. Han körde härvid mot rören och skadade sig. Skadan ansågs ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 397
61.Om att de skadebringande fordonen i dessa fall måste anses ha varit i trafik råder knappast någon tvekan. Vidare kan det konstateras att trafiken utgjort en nödvändig betingelse för och sålunda orsak till skadorna. Till detta kommer att skadorna, trots avsaknaden av omedelbar mekanisk inverkan från fordonet, får anses utgöra i hög grad påräkneliga följder av den ifrågavarande trafiken. Att gällande krav på adekvans måste anses uppfyllt får sålunda anses klart.s. 397
62.Givetvis kan det även förekomma att utgången blir den motsatta.s. 398
63.I NJA 1963 s. 507 hade föraren av en jordbrukstraktor under pågående färd ett laddat hagelgevär liggande i sitt knä. Vid inbromsning föll geväret ner och slog emot traktorns fotstöd, varvid ett skott avlossades, som dödade föraren. Skadan ansågs inte stå i sådant samband med traktorns framförande att den kunde anses ha inträffat i följd av trafik med traktorn.s. 398
64.I FFR 1954 s. 371 hade en telegrafarbetare, som utförde arbete i en kabelbrunn i en körbana, ställt upp ett varningsmärke på körbanan och förankrat detta med en bensindunk. Varningsmärket påkördes av en bilist, varvid dunken föll ned i brunnen. Därvid antändes bensinen av en blåslampa, som användes vid arbetet. Arbetaren fick så svåra brännskador att han avled. Då den skadeutlösande händelsen (att bilen körde på varningsskylten) inte kunde anses innefatta någon typisk risk för brandskador av inträffat slag, ansågs skadan inte stå i sådant orsakssammanhang med påkörningen att den kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med bilen.s. 398
65.I NJA 1963 s. 507 och FFR 1954 s. 371 har domstolarna konstaterat att skadorna inte stått i sådant samband med trafiken som erfordras för att de skall anses ha uppkommit i följd härav. Som framgått indikerar detta att bristande adekvans ansetts föreligga. Bedömningarna är inte på något sätt ägnade att överraska. I NJA 1963 s. 507 får det anses uppenbart att adekvansen bryts genom gevärets inverkan. På motsvarande sätt bryts adekvansen i FFR 1954 s. 371 genom bensinens och blåslampans inverkan. Även med det begränsade krav på påräknelighet som vid tillämpning av TSL äger relevans måste skadorna anses vara inadekvata.s. 398
66.Ytterligare några avgöranden i samma riktning utgörs av NJA 1959 s. 378 och NJA 1961 s. 282. I förstnämnda fall hade en bilförare (A) tillfälligt stannat sin bil på ena sidan av körbanan för påfyllning av vatten i bilens kylare. Han gick för att hämta en kanna med vatten från en bensinmack belägen på andra sidan vägen och genomförde därefter påfyllningen. När han åter skulle gå över vägen för att återlämna kannan blev han påkörd av en förbipasserande bil. Skadan ansågs inte ha uppkommit i följd av trafik med A:s bil.s. 399
67.I NJA 1961 s. 282 var det fråga om lastning av stenblock på en lastbil på vars flak ett antal plankbitar, avsedda att placeras under blocken, hade placerats. En arbetare, som tog emot stenblocken på flaket, råkade trampa på en spik i en av plankbitarna och skadade sig härvid i foten. Skadan ansågs inte ha uppkommit i följd av trafik med lastbilen.s. 399
68.Mot bakgrund av slutsatserna av analysen i avsnitt 3.2.2, får det antas att domstolarna i dessa båda mål ansett att de båda bilarna vid respektive olyckstillfälle varit i trafik. Vidare får det anses klart att trafiken i båda fallen utgjort en nödvändig betingelse för och sålunda faktisk orsak till inträffad skada. Av allt att döma kan utgången i de båda målen sålunda förklaras av att domstolarna funnit att skadorna utgjort en inadekvat följd av trafik med respektive bil. Domstolarnas adekvansbedömningar framstår på intet sätt som kontroversiella. Adekvansen har brutits när den skadelidande promenerat över vägbanan respektive trampat på den spik som stuckit upp från ett föremål som inte hört till lastbilen. Även med det begränsade krav på påräknelighet som äger relevans vid tillämpning av TSL, får skadorna anses vara av inadekvat natur.s. 399
69.Ett mera kontroversiellt avgörande utgörs av NJA 1961 s. 453. I detta fall hade A färdats i en personbil på en riksväg och därvid kört om en av B förd lastbil. Efter omkörningen fick personbilen sladd och snurrade runt. B stannade då, steg ur lastbilen för att växla några ord med A, som under tiden hade ställt sin bil på en p-plats. Cirka fem minuter senare blev lastbilen påkörd av en annan lastbil, förd av C i samma riktning. C påstod bland annat att A orsakat kollisionen genom att med sitt körsätt ha föranlett B att parkera lastbilen på ett olämpligt sätt och sålunda försvåra C:s omkörning. Enligt domstolen kunde det antas att lastbilens placering varit olämplig och att olyckan förorsakats därav. Trots detta fann emellertid domstolen, särskilt med hänsyn till den tid som förflutit mellan A:s omkörning och olyckan, ej sådant samband mellan A:s körsätt och lastbilens placering, att olyckan kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med den av A förda bilen.s. 399
70.I detta fall får det, liksom i de avgöranden som refererats ovan, anses uppenbart att den bil som fördes av A har varit i trafik. Vidare synes det vara domstolens uppfattning att trafiken med A:s fordon varit orsak till lastbilens olämpliga placering och sålunda till olyckan med åtföljande skador. Emellertid har domstolen inte funnit ”sådant samband” mellan A:s körsätt och lastbilens placering att olyckan kunde anses ha uppkommit i följd av trafik med den av A förda bilen. Av allt att döma har det varit domstolens uppfattning att lastbilens placering och åtföljande skador utgjort en inadekvat följd av trafiken med A:s fordon. I ljuset av det adekvanskriterium som enligt vad som framgått i avsnitt 2.3.2.4 äger relevans vid tillämpning av TSL kan det konstateras att adekvansbedömningen i detta fall framstår som tämligen sträng. Trafik med A:s fordon har medfört att ett annat fordon placerats olämpligt och därvid blivit påkört. Den tid som förlöpt från A:s omkörning till skadan, vartill Högsta domstolen särskilt hänvisar, inskränker sig till några minuter. Mot denna bakgrund måste det ifrågasättas om inte den inträffade skadan varit sådan att försäkringsgivaren vid tidpunkten för avtalsslutet bort räkna härmed som en möjlig följd av trafik med det försäkrade fordonet. Om detta fall prövats efter ikraftträdandet av TSL framstår det således som fullt möjligt att kravet på adekvat kausalitet skulle ha ansetts uppfyllt.s. 400
71.På motsvarande sätt framstår adekvansbedömningen som tämligen sträng i FFR 1960 s. 318. I detta fall hade en buss kört på och skadat två kvinnor. På bussförarens uppmaning klev passagerarna ur bussen. En av dem blev chockad vid åsynen av de skadade och med anledning därav sjukskriven under en tid. Passagerarens skada ansågs inte utgöra en adekvat följd av trafikolyckan och sålunda inte heller ha uppkommit i följd av trafik med bussen. Liksom i NJA 1961 s. 453 kan det ifrågasättas om inte den inträffade skadan varit sådan att försäkringsgivaren vid tidpunkten för avtalsslutet borde ha räknat härmed som en möjlig följd av trafik med bussen.s. 400
72.Ett betydligt mera aktuellt avgörande utgörs av RFS A 2000:21. I detta fall hade en buss stannat vid en hållplats cirka en meter från trottoarkanten. Detta medförde att avståndet från bussens nedre trappsteg till marken var större än normalt. En kvinna som steg av bussen tappade till följd härav balansen och föll från första fotsteget. Enligt hovrätten förelåg inte sådant samband mellan bussens brukande och skadan som kunde krävas för att skadan skulle anses ha uppkommit i följd av trafik.Även i detta fall kan det ifrågasättas om inte den inträffade skadan varit sådan att försäkringsgivaren vid tidpunkten för avtalet bort räkna härmed som en möjlig följd av trafik med det försäkrade fordonet. 3.3.3 Rättspraxis i ljuset av allmänna försäkringsrättsliga principer rörande adekvat kausalitet Inte i något av de nu behandlade avgörandena har det grundläggande kravet på faktisk kausalitet mellan trafik och skada varit föremål för tvist. Och detta gäller såväl fall i vilka skada uppkommit genom omedelbar mekanisk inverkan från det utpekade fordonet som fall där skada uppkommit utan sådan inverkan. Under förutsättning att bevisläget är klart kan det sålunda konstateras att det grundläggande kravet på att trafik utgjort en tillräcklig eller nödvändig betingelse för inträffad skada ytterst sällan medför praktiska svårigheter vid tillämpning av TSL.s. 401
73.Desto fler tvister gäller kravet på adekvans. I avsnitt 2.3.2.4 har konstaterats att adekvanskravet vid tillämpning av TSL inte innebär mer än ett krav på att den inträffade skadan för en tänkt försäkringsgivare vid tidpunkten för avtalsslutet framstått som en möjlig följd av trafik med det försäkrade fordonet och att vid bedömningen enbart skall beaktas händelseförloppets mera centrala element. Adekvansläran skall sålunda inte tillämpas med stränghet. Tvärt om torde adekvanskravet kunna anses vara ytterligt liberalt. Med denna utgångspunkt är naturligtvis risken för att domstolarnas adekvansbedömning skall anses vara alltför liberal klart begränsad. Några avgöranden som ger anledning till sådan kritik har heller inte kunnat återfinnas.s. 401
74.Med den angivna utgångspunkten blir den kritiska frågan i stället huruvida domstolarnas adekvanstillämpning kan anses vara tillräckligt liberal. Faktum är att några av de undersökta avgörandena ger upphov till frågan om huruvida det av domstolen tillämpade adekvanskriteriet kan anses vara alltför strängt för att helt kunna förenas med försäkringsrättens begränsade krav på adekvans. Inte i något av dessa fall har den till synes stränga adekvansbedömningen motiverats. Flertalet av de nu ifrågavarande avgörandena härrör emellertid från tiden före TSL:s ikraftträdande, varvid trafikskaderättens adekvanskriterium fortfarande sammanföll med motsvarande kriterium inom skadeståndsrätten och sålunda inte var fullt lika uttunnat som det numera måste anses vara. Det kan sålunda inte uteslutas att dessa fall skulle ha bedömts på ett annat sätt om prövningen skett efter tillkomsten av TSL. Samtidigt finns det inga klara belägg för att domstolarna uppfattat att övergången till ett försäkringsrättsligt ersättningssystem på trafikskadeområdet rimligen måste innebära att försäkringsrättens särskilt liberala krav på adekvans äger relevans. Tvärt om får ett av de undersökta rättsfallen sägas indikera att adekvanskriteriet också efter ikraftträdandet av TSL tillämpats med viss stränghet. Att på grundval av ett enstaka hovrättsavgörande dra några generella slutsatser är emellertid knappast möjligt.s. 401