Stycket

14.Efter RÅ 1997 ref. 65 blev rättsläget mindre akut. När målet anhängiggjordes hade ingen ändring skett av den svenska rätten i här relevanta delar, förutom att den institutionella hanteringen av jordbruksstödet anpassats till EG:s jordbrukspolitik. Nu var det fråga om en jordbrukare som inkommit för sent med en ansökan om stöd. Jordbruksverket fann inte anledning att se annorlunda på saken. Trots överklagandeförbudet överklagade jordbrukaren Jordbruksverkets beslut till länsrätten i Jönköping, vilken var Jordbruksverkets hemvist. Länsrätten fann att jordbruksstöd omfattades av artikel 6 i EKMR, men avvisade överklagandet pga. att domstolen var fel länsrätt. Detta beslut överklagades till kammarrätten i Jönköping, vilken fann att det rörde sig om en civil right, men återförvisade målet till länsrätten i Halmstad (Lassagårds hemvist). Länsrätten i Halmstad fann att ansökan inkommit för sent och avvisade överklagandet. Detta beslut överklagades till kammarrätten i Göteborg, vilken kom fram till att förvaltningsdomstolar i avsaknad av författningsstöd inte är behöriga att pröva överklaganden. Detta beslut överklagades till Regeringsrätten som fann att det förelåg en rätt till domstolsprövning och att, eftersom de beslut av Jordbruksverket som får överklagas till domstol som huvudregel ska överklagas hos förvaltningsdomstol, det låg nära till hands att samma ordning skulle gälla i ett läge som detta.s. 353