1.Möjligheterna att påföra vattenföroreningsavgift regleras i lag (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. I lagens 2 kap. 2 § uppställs ett generellt förbud mot förorening genom oljeutsläpp från fartyg inom bl.a. den svenska ekonomiska zonen. Enligt 8 kap. 1 § lagen skall en särskild vattenföroreningsavgift tas ut om något av de förbud som avses i 2 kap. 2 § har överträtts och utsläppet inte är obetydligt. Dessa regler verkar vid sidan om de straffrättsliga och skadeståndsrättsliga och påminner om andra inom miljöområdet införda särskilda sanktionsavgifter.s. 326
2.Vattenföroreningsavgifterna har under perioden visat sig ställa till problem i rättstillämpningen. Ett fall har avgjorts av högsta instans. Det är fallet Alambra NJA 2004 s. 255 (= ND 2004 s. 1 [SH]). Kustbevakningen beslutade den 26 mars 2001 att påföra rederiet Capri Marine Ltd. vattenföroreningsavgift för ett utsläpp av olja från fartyget Alambra. Utsläppet skulle ha ägt rum den 3 september 2000 öster om Gotland i den svenska ekonomiska zonen. Rederiet överklagade Kustbevakningens beslut vid Stockholms tingsrätt och bestred att det hade förekommit något oljeutsläpp från fartyget. Vidare gjorde rederiet gällande att det inte förelåg svensk domsrätt och att Kustbevakningens beslut därför skulle undanröjas. Åklagaren ansåg att domsrätt förelåg och bestred ändring.s. 326
3.Högsta domstolen fann att bestämmelserna i 2 kap. brottsbalken inte är tillämpliga vid uttagande av vattenföroreningsavgift. Utgångspunkten i lagstiftningsarbetet har alltså varit att avgiftsbestämmelserna i vattenföroreningslagen skall kunna tillämpas fullt ut på utsläpp även från utländska fartyg som passerar i den ekonomiska zonen om inte folkrättsliga åtaganden förhindrar detta. Högsta domstolen fann vidare att det inte står i strid mot havsrättskonventionen att tillämpa avgiftsbestämmelserna i vattenföroreningslagen på utsläpp från utländska fartyg i den ekonomiska zonen, även om något ingripande i zonen inte skett.s. 327
4.Det andra fallet rörande vattenföroreningsavgift är Stridsbåt 90 ND 2004 s. 51 (Göteborg). En av Försvarsmaktens stridsbåtar bunkrade drivmedel i form av dieselolja vid Amf 4 i Göteborg. Bunkringen skedde med slang ansluten till en särskild koppling, försedd med ett elektroniskt överfyllnadsskydd, på däck på stridsbåten. Överfyllnadsskyddet var ur funktion. Innan bunkringen avbröts hann därför dieselolja tränga upp genom ett luftningsrör och minst en liter av oljan rann ut på däck och vidare ner i vattnet. Med anledning av det inträffade påförde Kustbevakningen en vattenföroreningsavgift om 19 300 kr. Försvarsmakten överklagade beslutet och begärde att bli befriad från avgift. Åklagaren bestred ändring.s. 327
5.Tingsrätten fann att utsläppet inte uppstått enbart på grund av en olyckshändelse. Även vårdslöshet fanns med i bilden. Detta är inte svårt att hålla med om. Desto bättre fann rätten att utsläppet var att betrakta som ett obetydligt sådant varför ingen vattenföroreningsavgift skulle utgå. Fallet visar på det absurda i sanktionsavgiftssystemet. Det är säkert effektivt med sådana avgifter i vissa lägen. Emellertid måste beslutande myndigheter använda möjligheten med avgifter med omdöme.s. 327