Stycket

42.Det kan konstateras att huvudregeln — dvs. att friskrivningsklausuler inte skall upprätthållas när den ansvariga har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet — inte omedelbart kan anses gälla också i situationer där sådant förfarande kan konstateras bland personer som den ansvarige ansvarar för (Hellner i JT 1998–99 s. 153 f.). Endast om det också kan konstateras vårdslöshet hos principalen återgår man till huvudregeln. Det skall vidare uppmärksammas att det i den här behandlade skiljetvisten var lastägarens försäkringsbolag som förde talan mot bortfraktaren. Skadelidande var således redan skyddad genom sin försäkring. Under sådana förhållanden kan jag inte se att det är ändamålsenligt att bryta igenom ansvarsfriskrivningen. Majoritetens slutsats kan jag därför ansluta mig till (i detta sammanhang kan för kritiskt kommentarer beträffande NJA 1998 s. 390 hänvisas till Hellner i JT 1998–99 s. 150 ff. och Ramberg i Festskrift till Ulf Nordenson, s. 383 f. med vidare hänvisningar). 6.6 Reklamation Fallet Kemikalietransporten ND 2004 s. 48 (Varberg) visar vikten av att reklamation sker enligt föreskrifter. Ett bolag beställde en transport av kemikalier mellan Felixstowe i Storbritannien och Amsterdam i Holland. Transportören fick inte betalt för transporten och ansökte om stämning mot beställaren för utfående av frakt. Beställaren bestred kravet och åberopade bland annat att transporten inte utförts inom avtalad tid och att dröjsmålet berättigade till en nedsättning av frakten. Tingsrätten uttalade att reklamation från beställarens sida skulle ha skett genom skriftlig anmärkning inom 21 dagar. Beställaren hade endast åberopat att reklamation skett muntligt en månad efter leveransen och att mottagaren påpekat dröjsmålet för transportören vid ankomsten av leveransen. Detta ansågs inte vara en sådan reklamation som krävs enligt artikel 30.3 CMR, varför tingsrätten konstaterade att rätten att kräva nedsättning gått förlorad.s. 316