Stycket

18.HD har haft vissa bekymmer med dessa skador. I ett fall — NJA 1983 s.617 — lades bevisbördan när en travhäst skadades på besittaren, men då var han utsatt för särskilda risker på grund av avtalet (som gällde träning av hästen). När inte detta var fallet skulle ett presumtionsansvar tillämpas — det ansåg HD i NJA 1999 s. 197, också angående en häst. Några analogier från kontrollansvaret diskuterades inte (på goda grunder). Allt som allt är analogifrågan ganska tveksam i detta fall — för övrigt också för veterinärens del. I varje fall när situationen liknar ordinär förvaring ligger det närmast till hands att lägga bevisbördan på besittaren, fast det bör räcka att han vidtagit åtgärder mot någorlunda förutsebara risker för djuret. 7. Vi har också en närliggande avtalstyp som också ansetts böra falla under analogin: behandling av person. Vad först angår de enklare tjänsterna, t.ex. hårfrisering och skönhetsvård, har Allmänna reklamationsnämnden som sagt tillämpat konsumenttjänstlagens skadeståndsregler analogt. Vid hårfrisering brukar det då vara fråga om misslyckade färgningar och liknande. Men det verkar inte som om man då tilllämpade något kontrollansvar. Och det är rätt naturligt — personskador undantas som sagt från konsumenttjänstlagens regler. Å andra sidan kan man också resonera så, att samma regel skall gälla om föremålet för arbetet skadas, vare sig föremålet är en sak eller en person. Att personskador från början undantogs sammanhängde med att man inte ville reglera skador genom felaktiga produkter, och den typen skada är det ju inte fråga om här.s. 269