Citat i kontext

Stycket

5.Reglerna täcker alltså flera typer av förpliktelser, och meningen är som sagt att de efter en lagändring skall täcka ännu fler. En fråga som man kan ställa sig är om konsumenttjänstlagen förtjänar en så central ställning inom kontraktsrätten som man velat ge den. Man möter ibland uppfattningen att lagen rentav skulle spela en liknande roll som 1905 års köplag ansågs göra en gång i tiden: den skulle ge uttryck för allmänna kontraktsrättsliga grundsatser. Den inställningen skymtar också i direktiven till den utredning jag talat om. Delvis gäller nog detta, på andra områden än dem som diskuteras här — t.ex. beträffande hävning av avtal. Men när det gäller skadeståndsansvaret verkar detta tveksamt: är de här reglerna så värdefulla att de bör läggas till grund för analogier och rentav bör lagstiftningsvägen utsträckas till att gälla andra avtalstyper? 2. I konsumenttjänstlagens motiv har man förordat en analogi i åtskilliga situationer: vid behandling av person, undervisning, skötsel och behandling av levande djur samt rådgivnings- och provningsverksamhet. HD har i rättsfallet NJA 2002 s. 644 tillämpat lagens regler om avbeställningsrätt analogt vid avtal om kursundervisning; om skadestånd var dock inte fråga i målet. I Allmänna reklamationsnämndens praxis har analog tillämpning förekommit i åtskilliga fall beträffande utbildning och kursundervisning, frisörtjänster och skönhetsvård; det har ibland gällt skadeståndskrav. Nämnden har också åberopat KtjL:s regler bl.a. om fackmässigt utförande av tjänsten när det gällt flyttningsuppdrag. Vidare har reglerna ansetts kunna tillämpas bl.a. i fråga om transporttjänster, då tunnelbaneresenärer begärde ekonomisk kompensation för förseningar och andra olägenheter i tunnelbanetrafiken; rörande besiktningsmans skadeståndsansvar; vid dröjsmål med en beställd överföring av pengar till utlandet; samt vid uppdrag att sälja en båt för ett dödsbos räkning. Från Konsumentverkets och konsumentorganisationernas sida har man rekommenderat en analogi i ännu fler fall, om inte lagstiftning sker om frågan.s. 263