Stycket

2.I NJA 1997 s. 229, som avsåg en fråga om inledande av skuldsanering, hänvisade Högsta domstolen till ett förarbetsuttalande om att den totala skuldbördan för en person med fast och regelbunden inkomst bör uppgå till ett par hundratusen kronor för att skuldsanering ska bli aktuell (prop. 1993/94:123 s. 92) och uttalade att gäldenärens skuld, 108 000 kr, i ljuset av det uttalandet framstod som liten. Kravet på kvalificerad insolvens kunde i allmänhet inte anses uppfyllt när den samlade skulden är av denna storleksordning och, som var fallet nu, gäldenären saknade särskild försörjningsbörda och hade fasta inkomster som uppgick till 10 000 kr per månad före skatt. Av ett läkarintyg framgick emellertid att gäldenären på grund av sjukdom hade en varaktigt nedsatt arbetsförmåga som gjorde att hon inte kunde betala sin skuld inom överskådlig tid. Högsta domstolen uttalade att ”den sannolika utvecklingen under de närmaste åren är mot ökad invaliditet och ytterligare svårigheter att fullgöra arbete”. Högsta domstolen ansåg därför att kravet på kvalificerat insolvens var uppfyllt och det fanns inte grund att direkt avslå hennes ansökan om skuldsanering enligt nuvarande 13 § första stycket skuldsaneringslagen (se också avsnitt 3.16).s. 980