1.I detta sammanhang kan lämpligen anläggas några konventionsrättsliga perspektiv på expertgruppens tre alternativ till det nuvarande normkontrollsystemet.s. 877
2.I expertgruppens rapport presenteras tre förslag för att förstärka normkontrollen i Sverige. Förslagen presenteras som ett minimi-, mellan- och maximiförslag och de innehåller olika långtgående förslag rörande lagrådsgranskning, efterföljande normprövning samt särskilda institutionella regler.s. 877
3.Minimialternativet innebär en obligatorisk lagrådsgranskning, ett borttagande av uppenbarhetsrekvisitet när det gäller regeringsförordningar samt en möjlighet att ex officio ”hissa” lagprövningsfrågor till Högsta domstolen eller Regeringsrätten. Mellanalternativet innebär utöver vad som föreslås i minimialternativet en förstärkning av lagrådet, att normprövningsrätten förbehålls domstolarna, ett fullständigt avskaffande av uppenbarhetsrekvisitet samt införandet av en begränsad möjlighet till abstrakt normprövning. Det föreslås även att Högsta domstolen och Regeringsrätten slås samman samt att det inrättas en särskild avdelning som hanterar normprövning. Maximialternativet innebär utöver tidigare förslag att en underlåten lagrådsgranskning leder till att den ifrågavarande normen kan åsidosättas. Istället för en sammanslagning av Högsta domstolen och Regeringsrätten föreslås ett inrättande av en speciell författningsdomstol. Mellanalternativets begränsning av normprövningsmakten till att endast omfatta domstolar tas bort.s. 877
4.Som har utvecklats ovan bör uppenbarhetsrekvisitet avskaffas helt i förhållande till Europakonventionen av bland annat för att oklarheterna kring dess tillämpning riskerar att inskränka konventionens genomslag inhemskt. Minimialternativet är därmed mindre lämpligt ur detta perspektiv.s. 877
5.En aspekt som leder till tveksamhet angående mellanalternativet är att normprövningen förbehålls domstolarna. Att de flesta förvaltningsbeslut kan överklagas till domstol är inte tillräckligt ur ett konventionsperspektiv. Subsidiaritetsprincipens kärna innebär inte bara att konventionskränkningar ska kompenseras på nationell nivå utan framförallt en skyldighet för alla delar av statsapparaten att förhindra att kränkningar över huvud taget sker.s. 877
6.Innan det sista alternativet kommenteras för sig bör den möjlighet till abstrakt normprövning som både mellan- och maximialternativet innehåller kommenteras. Det är nämligen så att Europakonventionen i vissa situationer kan sägas medföra krav på att det finns en möjlighet till någon form av abstrakt normprövning. Europadomstolen har t.ex. ansett att homosexuella personer ska kunna angripa lagregler med förbud mot sexuella handlingar trots att de inte själva dömts för överträdelse av dessa regler. En möjlighet till abstrakt normprövning i vissa fall bör därför övervägas ur ett konventionsperspektiv.s. 877
7.Beträffande det sista alternativet kan förslaget att låta riksdagen utse tre av författningsdomstolens ledamöter ifrågasättas. Även om man inför regler om kvalificerad majoritet vid val av ledamöterna går det inte att utesluta att domstolen politiseras. Det finns en risk att tillsättningar sker för att skapa en motvikt till Europadomstolen i tider när Europadomstolens avgöranden uppfattas som politiskt kontroversiella. Konventionen förutsätter en stark och oberoende domstolsmakt. Domartjänsterna bör därför tillsättas endast med avseende på förtjänst och skicklighet inom ramen för ordinarie (eller förbättrade) tillsättningsförfaranden.s. 878
8.När det sedan gäller vilken institutionell inramning normprövningen ska ges har konventionen ingen preferens per se. Huruvida exempelvis en författningsdomstol eller en särskild avdelning inom en ny högsta instans inrättas är egalt ur ett konventionsperspektiv. Redan den i dag befintliga möjligheten till s.k. hissprövning jämlikt 56 kap. 13 § rättegångsbalken torde vara tillräcklig för att snabbt kunna utverka auktoritativa uttalanden angående svensk rätts förenlighet med konventionen. Det måste understrykas att en eventuell ”centralisering” av normprövningsrätten inte får leda till att underrätternas egen kompetens i normprövningsfrågor försämras. Inte heller får en möjlighet att hänskjuta en normprövningsfråga innebära oskäliga fördröjningar i rättegången. Enskildas rättsskydd måste kunna säkerställas praktiskt och effektivt på alla nivåer.s. 878