RÅ 2004 ref. 95.
Hänvisas från p. 13 (s. 747)
13.Generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer inledde sitt förslag till avgörande med en dubbeltydig kommentar på franska: ”rien ne va plus”. Efter det att EG-domstolen vid två tidigare tillfällen i Zenatti- och Gambelli-domarna hade överlämnat frågan om den italienska spellagstiftningen var förenlig med EG-fördraget till de nationella domstolarnas bedömning, ansåg han uppenbarligen att det nu var hög tid för EGdomstolen att sätta ned foten och ta slutlig ställning. Det är också vad EG-domstolen gjorde i detta avgörande. Domstolen konstaterade, som har redovisats ovan, att den italienska spellagstiftningen inte var förenlig med EG-fördragets regler om fri rörlighet. Domstolens avgörande hälsades i vissa kretsar som den sista spiken i kistan för det svenska spelmonopolet. Eftersom den svenska lagstiftningen skiljer sig betydande omfattning från den italienska är det förmodligen svårt och under alla förhållanden förhastat att dra någon bestämd slutsats av EG-domstolens dom. Det kan emellertid vara värt att uppmärksamma att domen innebär en utveckling av EG-domstolens tidigare praxis. Domstolen medger — genom denna dom — att medlemsstaterna, åtminstone i viss utsträckning, får bedriva en expansiv politik på spelområdet om den syftar till att motarbeta illegal spelverksamhet. EG-domstolens resonemang ligger nära Regeringsrättens resonemang i domen i Wermdö krog i vilken Regeringsrätten, utan att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen, fann att det svenska spelmonopolet var förenligt med EG-fördraget. Noteras kan dessutom att Regeringsrätten i ett nyligen meddelat avgörande har bekräftat sitt avgörande i Wermdö krog med hänvisning bl.a. till domen i Placanica-målet. 8. Dom av den 18 juli 2007 i mål C-231/05, Oy AA. I den här domen fann EG-domstolen att nationella skatteregler, som behandlade koncernbidrag till inhemska moderbolag mer förmånligt än bidrag till utländska moderbolag, kunde rättfärdigas med hänsyn till behovet av att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna och behovet av att förhindra skatteundandragande.s. 747