Frågan om namngivningsrättens omfattning har prövats av HD flera gångar, se exempelvis NJA 1993 s. 263 och NJA 1996 s. 354.
Hänvisas från p. 2 (s. 603)
1.4.1 Behovet av att härleda rättigheten I regeringsformens andra kapitel, som innehåller regler om grundläggande fri- och rättigheter, anges att upphovsmän äger rätt till sina verk såsom regleras i lag, 2:19 regeringsformen. Betydelsen av regleringen i regeringsformen är framförallt att upphovsrätten i Sverige alltid uppkommer hos den fysiska person som är upphovsman. Alla som vill använda ett verk måste alltid härleda sin rätt hela vägen tillbaka till en fysisk person. Detta görs genom olika former av avtal. 4.2 Särskiljande för upphovsrättsliga avtal Eftersom all medieproduktion förutsätter avtal om rätt att utnyttja upphovsmannens verk får avtalen en avgörande betydelse. När frågan uppkommer om ett medieföretag gjort intrång eller inte i en upphovsrätt är det i princip alltid avtalstolkning som blir avgörande. Avtalen har i allmänhet större betydelse för i vilken mån någon kan utnyttja ett verk än vad lagen har. Upphovsrättsliga avtal påverkas dock av vissa upphovsrättsliga principer. Det är framförallt två principer som har denna inverkan: • Den ideella rätten • Specifikationsgrundsatsen Den ideella rätten är något som tillfaller upphovsmannen i och med skapandet av verket. Denna del av upphovsrätten är specifik för den kontinentaleuropeiska upphovsrätten. Den amerikanska upphovsrätten har en mycket begränsad ideell rätt, medan den kontinentaleuropeiska upphovsrätten av tradition har en mycket stark ideell rätt.s. 603
2.Den ideella rätten består av två delar, namngivningsrätten och respekträtten. Båda delarna återfinns i 3 § upphovsrättslagen. Namngivningsrätten innebär en rätt för upphovsmannen att bli namngiven, i enlighet med god sed, i samband med att verket tillgängliggörs för allmänheten. Respekträtten innebär en rätt för upphovsmannen att slippa se verket tillgängliggjort för allmänheten i ett kränkande sammanhang och att slippa kränkande ändringar.s. 603
3.Det speciella med den ideella rätten, i förhållande till de ekonomiska rättigheterna inom upphovsrätten, är att den inte kan överlåtas, 27 § upphovsrättslagen. Det är således inte möjligt för en arbetsgivare eller uppdragsgivare att förvärva upphovsmannens ideella rätt. Den ligger alltid kvar hos upphovsmannen.s. 603
4.Det som upphovsmannen kan göra är att efterge den ideella rätten. Denna eftergift kan bara göras till en till art och omfattning begränsad användning, till exempel kan en journalist efterge rätten att få namnet publicerat i samband med en viss publicering av en artikel. Bedömningen av om eftergift gjorts eller inte skall göras vid varje nyttjande. Det går alltså inte att hänvisa till att upphovsmannen vid ett annat nyttjande gjort eftergift för till exempel namnpublicering.s. 604
5.Specifikationsgrundsatsen är också något som får en stor inverkan på upphovsrättsliga avtal. Kärnan i denna grundsats är att upphovsrättsavtal vid tvekan skall tolkas restriktivt, till förmån för upphovsmannen. Följden blir att upphovsrättsliga avtal måste innehålla klart specificerade över- eller upplåtelser för att kunna fylla avsedd funktion. Det är bara det som klart anges som omfattas av avtalet.s. 604
6.Specifikationsgrundsatsen innebär ett viktigt avsteg från den allmänna avtalsrätten. Vid oklara avtal utgår den allmänna avtalsrätten från att det centrala är att hitta den gemensamma partsviljan. När det gäller upphovsrättsliga avtal är den strävan inte aktuell. Vid upphovsrättsliga avtal tolkas istället avtalen till förmån för upphovsmannen. Grundsatsen kan ses som ett led i en strävan att skydda upphovsmannen mot ofördelaktiga avtal. För det fall att upphovsmannen ingår sådana avtal skall de för honom ofördelaktiga villkoren framträda tydligt.s. 604
7.De regler i 28 § upphovsrättslagen som har beröring på specifikationsgrundsatsen gäller bearbetning och vidareöverlåtelse. För det fall att det inte avtalats får inte några bearbetningar alls göras. För en tidning som köper in en text innebär det till exempel att stavfel egentligen inte får rättas, om det inte uttryckligen står i avtalet att så får ske. På samma sätt har inte den som förvärvar en upphovsrätt rätt att överlåta den vidare, om inte denna rätt till vidareöverlåtelse avtalats särskilt. Förvärvas en upphovsrättighet för att vara föremål för handel är det alltså mycket viktigt att avtalet innehåller en regel om att vidareöverlåtelse är tillåten. 4.3 Kollektivavtal, ramavtal och standardavtal För att transaktionskostnaderna för att göra olika former av medieproduktioner inte skall bli alltför höga regleras upphovsrättsfrågor i vissa kollektivavtal, i olika ramavtal och i standardavtal. I många av de branscher där de anställda ofta presterar upphovsrättsligt skyddade prestationer har ofta upphovsrättsliga regler kommit in i kollektivavtalen. Hit hör till exempel kollektivavtal mellan Svenska Tidningsutgivarföreningen (TU) och Svenska Journalistförbundet (SJF) för redaktionspersonal med flera och Film-, tv- och videoinspelningsavtalet mellan Medie- och Informationsarbetsgivarna (MIA) och Svenska Teaterförbundet (TF).s. 604
8.De upphovsrättsliga reglerna i de olika kollektivavtalen varierar i hög utsträckning. I vissa fall förvärvar arbetsgivaren en stor del av rättigheten, medan i andra fall får arbetsgivaren bara en mycket begränsad nyttjanderätt. Det gör att frågor om fördelning av rättigheter mellan arbetsgivare och arbetstagare är särskilt intressant att studera från kollektivavtalsperspektiv.s. 605
9.Det är också vanligt med olika typer av ramavtal. Dessa träffas mellan exempelvis arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer, utan att få ställning som kollektivavtal. Anledningen till att dessa avtal är ramavtal och inte kollektivavtal är framförallt att de personer som utför arbetet inte är anställda, utan har egna bolag. Det handlar exempelvis om dramatiker, som skriver manus till film- eller tvproduktioner. Ramavtalen är ofta helt fokuserade på hanteringen av upphovsrätten.s. 605
10.Den rättsliga konstruktionen med ramavtalen kan i en del fall ifrågasättas. Ett sådant ramavtal är träffat mellan MIA och Sveriges Dramatikerförbund (SDF), nämligen ramavtal avseende tv-företag och produktionsbolag. Avtalet anses dock binda medlemmarna i berörda organisationer. Följden är att avtalet mellan två parter anses binda tredje män.s. 605
11.I svensk rätt godkänns normalt inte så kallade tredjemansavtal, det vill säga avtal mellan två parter som binder en tredje part. Vanliga kollektivavtal är i sig ett tredjemansavtal och var vid uppkomsten en mycket omdiskuterad avtalskonstruktion. Genom lagstiftning har avtalsformen numera giltighet vid kollektivavtal. Avtalskonstruktionen har således en rättslig giltighet, men bara när det är ett kollektivavtal mellan en arbetsgivare/arbetsgivarorganisation och en fackförening.s. 605
12.Det avtal som finns mellan MIA och SDF är inte ett kollektivavtal i arbetsrättslig mening. Såsom avtalet är formulerat har det tydliga drag av ett kollektivavtal, men det anges uttryckligen i avtalet att det är hänföras till upphovsrätten — inte arbetsrätten. Detta gör att konstruktionens rättsliga giltighet kan diskuteras. Avtalsrättsligt kan hävdas att konstruktionen är en sådan form av tredjemansavtal som de facto inte binder tredje män.s. 605
13.Detta har dock inte lett till särskilt omfattande konsekvenser. Ramavtalet ligger till grund för de individuella avtal som träffas mellan sändande tv-företag/produktionsbolag och dramatiker. I dessa avtal hänvisas till ramavtalet med uttryck som att ersättningsnivåer för reprisering skall bestämmas utifrån ”vid varje tidpunkt gällande” avtal.s. 606
14.Dessa hänvisningar gör också att även om avtalskonstruktionen som sådan skulle vara ogiltig, såsom tredjemansavtal, så får den ändå en giltighet genom de individuella avtalen. Det är då parterna i de individuella avtalen som själva binder upp sig i förhållande till ramavtalet. Det blir en del av de individuella avtalen. Ramavtalet fungerar då alltså i princip som ett standardavtal.s. 606
15.Precis som i fallet med kollektivavtalen finns stora skillnader i hanteringen av upphovsrättsfrågorna i de olika ramavtalen. Det gör att det är mycket intressant att studera dessa ramavtal från upphovsrättslig synvinkel.s. 606
16.En sista typ av avtal som är vanligt förekommande i mediebranschen är standardavtal. Dessa standardavtal används exempelvis vid inköp av olika typer av rättigheter och vid olika typer av uppdrag där upphovsrättsligt skyddade prestationer kan bli resultatet. Standardavtal förekommer för vissa typer av anställningsförhållanden. Precis som för kollektivavtal och ramavtal hanteras de upphovsrättsliga frågorna ofta på vitt skilda sätt i de olika standardavtalen.s. 606