Stycket

40.Ersättning till närstående till svårt skadade (inte avlidna) personer för psykiska besvär på grund av skadefallet regleras inte i SkL; i motiven till 2001 års ändringar till SkL har man hänvisat till rättstillämpningen, medan HD i NJA 2003 s. 508 ansett utvidgning av rätten till skadestånd i denna situation böra vara en sak för lagstiftaren. I NJA 2006 s. 181 har emellertid HD dömt ut skadestånd till modern till en man som genom ett dråpförsök tillfogats livshotande skador och legat medvetslös i 14 dagar. HD fann goda skäl för att hålla fast vid den försiktiga inställningen i rättstillämpningen men framhöll att i detta fall av uppsåtligt våld psykiska besvär hos nära anhöriga var en typisk och närliggande skadeföljd; en utvidgning av rätten till skadestånd kunde inte antas medföra några avsevärda avgränsningsproblem och låg väl i linje med 2001 års lagmotiv. Modern fick en ersättning av 10 000 kr, medan skadeståndstalan av en bror till den skadade lämnades utan bifall. — Trots HD:s maning till försiktighet öppnar bestämmelsen en möjlighet till utvidgning av ansvaret i dessa fall, där omständigheterna kan te sig nära nog lika ömmande som då den närstående avlidit. 3. Andra frågor. Frågan om möjlighet till fastställelsetalan om skadeståndsskyldighet sedan svaranden invänt att skadeståndet borde jämkas enligt 6 kap. 1 och 2 §§ prövades i NJA 2005 s. 517. Den skadelidande ansågs ha lämnat tillräckliga uppgifter om skadans art och omfattning för att talan skulle tillåtas trots jämkningsinvändningen. (Se däremot RFS 2003:51, där sådan fastställelsetalan inte tilläts när skadans storlek inte var utredd och svaranden gjort invändning om jämkning enligt 6 kap. 2 §.)s. 567