Stycket

33.2.4. Orsakssamband. HD har som bekant i en rad skadeståndsmål sänkt kravet på bevisning om orsakssamband särskilt i situationer där full bevisning typiskt sett anses svår att föra (se t.ex. NJA 1977 s. 176, NJA 1981 s. 622, NJA 1982 s. 421, NJA 1993 s. 764, NJA 2001 s. 368). Detsamma har skett när orsakssamband har varit omstritt vid konsumentförsäkring (se NJA 1984 s. 501 I och II, om påstådda biltillgrepp). Frågan om bevislindring kom upp i en ny typsituation i NJA 2006 s. 721, där en skadelidande bilägare påstod att en oidentifierad bil vid ett möte i mörker på en smal väg körts vårdslöst och skadat hennes bil; hon krävde ersättning av Trafikförsäkringsföreningen med stöd av 16 § 3 st. och 30 § 1 st. trafikskadelagen. HD fann, med hänvisning till tidigare prejudikat och till förarbetena till trafikskadelagen, att en lindring av beviskravet var motiverad. Med hänsyn bl.a. till att den skadelidande varit närvarande när skadan uppkom ansågs bevisläget något bättre än i de nämnda fallen från 1984, där det räckte för ersättningsskyldighet att det framstod som mera antagligt att försäkringsfall förelåg än motsatsen. För bifall till talan skulle därför krävas att det framstod som klart mera sannolikt att skadeorsaken varit den hon uppgivit än att orsaken varit en annan. Detta beviskrav hade inte fullgjorts, och talan ogillades därför.s. 564