RÅ 2006 ref. 10.
Hänvisas från p. 5 (s. 394)
1.Barns talerätt i sociala barnavårdsmål är tämligen omfattande. Däri ingår vanligen rätten att som part lägga fram åsikter och argument i domstolsprocessen samt rätten att överklaga det rättsliga beslutet. Talerätten gäller oavsett barnets ålder. Däremot varierar formerna för utövandet av densamma.s. 393
2.Det barn som är under 15 år utövar inte sin talerätt själv, utan genom ett juridiskt biträde för barnet, som också företräder barnet i målet. Detta ombud för barnet har således rollen dels att biträda barnet och tillvarata barnets rätt i olika avseenden, dels att företräda barnet och tillvarata barnets bästa under rättegången. Barnet får härigenom en självständig ställning gentemot vårdnadshavaren. Barnets behov av självständighet gentemot vårdnadshavaren säkerställs vidare genom att barnets ställföreträdare inte samtidigt får ha rollen som biträde för vårdnadshavaren. Det anses vanligen vara oförenliga uppgifter att tillvarata såväl barnets bästa som förälderns rätt i mål som rör föräldrars brister i omsorgen av barnet.s. 393
3.När barnet har fyllt 15 år får barnet möjlighet att själv utöva sin talerätt genom egen processbehörighet. Detta är möjligt genom att det juridiska biträdet har till uppgift att ge barnet stöd och hjälp i sin talan. Det innebär bl.a. att vara barnets rådgivare, att bevaka att väsentlig utredning om barnet kommer in och att i övrigt tillvarata barnets intressen. Barnet kan själv bestämma hur omfattande biträdets roll skall vara. Det innebär att barnet kan medverka i den utsträckning som han eller hon själv önskar, d.v.s. som en fullvärdig part som för sin egen talan eller som en mer passiv part som överlåter betydande delar av talan till sitt ombud.s. 394
4.I talerätten ingår möjligheten att få komma till tals genom tillfälle att framlägga bevisning, framföra sina synpunkter och utnyttja reglerna om kommunikation och partsinsyn. För att ytterligare poängtera vikten av att barnet skall få yttra sig självständigt adresseras detta [?] i flera bestämmelser i LVU. Här framgår att barnets inställning så långt möjligt skall klarläggas och att hänsyn skall tas till den unges vilja beroende på dennes ålder och mognad. Vidare uttalas att det mindre barnet bör höras om det kan antas vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte kommer att ta skada av att höras.s. 394
5.Barnets talerätt i LVU-mål innefattar även klagorätt. Enligt allmänna förvaltningsrättsliga bestämmelser kan barnet överklaga sådana rättsliga beslut, för det fall som de är överklagbara, som angår barnet och anses ha gått barnet emot. Bland de överklagbara besluten innefattas bl.a. beslut om tvångsvård p.g.a. brister i omsorgen. Oavsett om beslutet innebär avslag eller bifall på ansökan om tvångsvård anses det angå barnet och kan vara ett beslut som har gått barnet emot.s. 394
6.Om skyddsperspektivet kan anses vara dominerande i de familjerättsliga målen så kan det motsatta sägas i fråga om LVU-processen. Här är aktörsperspektivet det framträdande. Barnets partsställning skapar förutsättningar för att barnet som aktör skall kunna värnas i processen. Barnet kan agera självständigt, med eller utan hjälp av sin företrädare respektive sitt biträde, på liknande villkor som övriga parter i målet. Eventuella intressekonflikter mellan barnet och vårdnadshavaren påverkar inte barnets medverkan och inflytande i processen.s. 394