Se bl.a. NJA 2003 s. 414. Regeringsrätten har på motsvarande sätt nedsatt lagstadgad avgift därför att prövningen i sak inte skett inom skälig tid, se RÅ 2006 ref. 43.
Hänvisas från p. 12 (s. 42)
12.Frågan om ett rättsmedel funnits och om det varit effektivt har gett upphov till en omfattande rättspraxis. Detta är naturligt eftersom staternas preliminära invändningar i en process ofta avser just frågan om inhemska rättsmedel uttömts, vilket ju är ett kriterium för att ett klagomål skall kunna upptas till prövning i sak av domstolen. Inte minst för Sveriges del har artikeln gett upphov till problem. I senare domstolspraxis har kravet på effektiva nationella rättsmedel skärpts. Detta sammanhänger säkert med den enorma måltillströmningen i domstolen där balansen f.n. ligger runt 80 000 mål. Effektiva nationella rättsmedel skulle rimligen lätta på trycket. Inte minst skulle en i nationell rätt erkänd rätt till skadestånd vid konventionsbrott påtagligt bidra till att nedbringa klagobenägenheten. Enligt senare praxis har också en sådan rätt ansetts följa av artikeln för att rättsmedlet skall anses effektivt. Detta har också Högsta domstolen i ett färskt rättsfall tagit till sig, men i svensk praxis är inte helt klart hur långt en sådan rätt kan sträcka sig. Kanske blir det till slut en uppgift för lagstiftaren att hantera. Effektiviteten i ett rättsmedel kan också ges andra uttryck. Att en domstol medger viss strafflindring på grund av att handläggningen av målet — utan den enskildes förskyllan — dragit ut på tiden så länge att kravet på avgörande inom skälig tid i artikel 6 åsidosatts, har ansetts som ett sätt att läka konventionsbrottet och därmed förhindra brott mot artikel 13.s. 42